Min vän Xiaoxia från Kina skriver i sin anteckningsbok, på kinesiska |
Fast det är ju fantastiskt, när man är utomlands ett tag, och umgås med personer som talar olika språk, hur man snappar upp en del och hur man kan förstå utan att egentligen kunna språket. Jag minns tillexempel hur vi var några stycken som gick till en liten gårdsbutik på franska landsbygden. Mannen i butiken förklarade ivrigt på franska hur de fick fram olika sorters ostar, de långa processerna och momenten. En av mina vänner frågade om hon skulle översätta, men märkligt nog behövdes det faktiskt inte, för jag förstod precis, fast jag inte kan franska!
Eller när vi var i Berlin förra nyår, och bodde med en värdfamilj med massor av ungar. Mamman i familjen, som var den vi träffade mest, kunde hyfsad engelska, men på kvällarna var hon rätt trött, och föredrog att tala tyska. Och tänk, i slutet av veckan kunde jag faktiskt förstå vad hon talade om.
För språk är ju faktiskt så mycket mer än bara ord. Det handlar om uttryck, kroppsspråk och tonläge. Och en hel del om inställning tror jag också. Att lyssna och försöka förstå.
Jag märker det tydligt på min lillasyster, som är helt övertygad om, och vägrar, lära sig engelska. Hon vill inte helt enkelt, och förstår inte varför och hur. Så när hon hör något hon inte känner igen direkt, stänger hon helt enkelt av och låter det gå rakt förbi henne. Med den inställningen funkar det inte.
Fast visst vore det lättare om man bara behövde typ svälja en tablett?
Haha! Ja, absolut. Jag skulle lätt vilja ta en världens språk-tablett. Fast samtidigt har du en poäng i det där med att förstå utan att förstå. Som handlaren på "fromageriet". Jag upplever samma sak i min korridor, med lite hjälp förstår jag förvånansvärt ofta vad de pakistanska killarna pratar om (vilket egentligen är helt sjukt eftersom våra språk inte alls är besläktade). Samma sak när jag reser i Frankrike, med lite hjälp kan jag faktiskt ta mig igenom en veckotidning och förstå det mesta. Helt sjukt, men väldigt spännande! :)
SvaraRadera