Att vara annorlunda är beundransvärt!

Jag älskar när människor vågar göra sådant som anses lite udda och konstigt. Människor som vågar fatta beslut att göra vad som känns bra och rätt för dem, och inte vad andra anser är det normala. Som går emot förväntningar, som står upp för sig själva. Som tar en risk.
Egentligen handlar det inte så mycket om vad det är (förutsatt att det inte är något destruktivt), utan att det görs.
Det kan vara en muslimsk tjej som bestämmer sig för att börja bära slöja, fastän hennes familj är sekulariserad och fast hon vet hur tjejer med slöja behandlas i samhället.
Det kan vara en ung kille som börjar träna ballett, fast han vet att pappa inte kommer gilla det, och klasskompisarna kommer håna honom.
Det kan vara den unga människan som väljer bort en lovande karriär, partner, familj och lyx, mot ett liv i kloster, i enkelhet och celibat.
Exemplen kan vara många. Och lägg märket till att jag nu menar personer som gör detta av egen fri vilja. Jag skulle tillexempel säga att det är stor skillnad på en person som tillexempel dras in i ett sammanhang där denne trycks på och eller manipuleras att göra något. Jag talar om personer som själva fattar sitt beslut, noga övervägt och trots omgivningens reaktioner.
Jag tar gärna klosterväsendet som exempel, eftersom jag har lite erfarenheter och kunskaper om dessa, om än blott en gnutta. Men jag fascineras otroligt av kloster, och människor som går i kloster. Särskilt människor från vad vi kallar västvärlden, som så ofta präglas av individualism, status, sex, konsumtion och att inte binda sig till någon eller något.

Klosterlöften är ju ofta raka motsatsen. Individen står inte i fokus (individen är viktigt, men på ett annat sätt än vad vi menar med individualism), utan man lever som ett kollektiv, som en broder eller syster. För det mesta använder man inte sitt efternamn, utan man är sitt förnamn plus den orden man tillhör, var man kommer ifrån, rik eller fattig, spelar ingen roll. Man lever i celibat (otroligt imponerande, hur gör man?!), och man lever enkelt. Och man avlägger ett löfte för hela livet.
Jag vet inte hur ni ser det, men för mig är det beundransvärt. Förmodligen inte ett liv jag själv skulle välja, men jag kan och har nunnor och munkar, bröder och systrar, som starka förebilder.