Grottar in mig i Vargryttare och Alverfolket

Jag är egentligen ingen fantasy-nörd på något sätt. Jag brukar ha svårt för alver, vampyrer, magiska grejer och sådant. Vet inte varför men jag har aldrig lyckats fastna helt för allt det där.

Nightfall med sin båge

Men det finns en del som jag verkligen, verkligen tycker om. En av dessa saker är Elfquest, eller Alverfolket som den heter i översättningen.
Det är en serie som utspelar sig i en förhistorisk värld. De människor som förekommer liknas mest vid vidskepliga grottmänniskor som lever i små stammar och tillber andar.
I denna värld finns också alver. Vi får följa Vargryttarna (Wolfriders), alver som slagit sig ihop med vargar. De har levt i skogen i generationer, så länge någon kan minnas, och ständigt i krig och konflikt med de närmaste människorna. Men en hemsk brand tvingar dem från skogen, och efter att de blivit lurade av trollen i berget, måste de vandra genom den dödliga öknen. Tillslut når de en oas, byn Sorgens ände (Sorrow's end), där de upptäcker att de inte är de enda alverna i världen, något som väcker frågor, och leder Vargryttarnas ledare Skarpegg (Cutter) och de andra ut på ett långt och spännande äventyr.

Ember, blivande hövding, utforskar skogen
för första gången

Det var min pappa som introducerade mig för Vargryttarna. Han hade flera serietidningar på svenska, och läste dem gärna för mig och min lillebror. Jag älskade de vackra bilderna, spänningen... Och de olika karaktärerna, alvstammarnas olikheter och likheter, och dynamiken i grupperna.
Vi har Vargryttarna: Jägare som lever för stunden, medvetna om sin dödlighet och starkt bundna till traditioner och "vägen", som är några slags livsregler kopplade till alvernas liv, regler och förutsättningar. Samtidigt har alla medlemmar i flocken en funktion och ett värde, och ingen värderas högre än någon annan. Dessutom tycks kön vara relativt oviktigt för vargryttarna, det finns har funnits såväl kvinnliga som manliga flockledare (en roll som går i släkten), och när Skarpegg får tvillingar, en son och en dotter, är det aldrig någon tvekan om att det är dottern Glöd (Ember) som ska ta över efter sin far.
Serien låter oss möta alla typer av roller, oberoende av kön. Om vi ser till kvinnorna har vi visserligen några mer traditionella, "könstypiska" kvinnor. Modern, vars uppgift i livet tycks vara att familjen, föda och uppfostra sina barn med mjuk hand. Eller kvinnan vars uppgift är att vara vid sin makes sida.
Men vi möter också kvinnor med motsatta roller. Kvinnan som vild krigare och slagskämpe, som skrattar åt att binda sig vid en partner. Kvinnan som jägare och actionsökande.
På samma sätt framställs män på olika sätt: Jägaren, traditionallisten, kämpen, men också den milde, försiktige och mjuka.

Så har ni inte läst serien, så gör det! Den finns i många delar, och det jag har beskrivit är bara en bråkdel!