Jag vill dela med mig av en berättelse som jag tycker är så fin, och som vår käre kyrkoherde i Norrtälje, Per, återberättade lite kort i sin predikan i går. Jag har tagit mig friheten att bredda historien något.
Kalle hade arbetat på företagets lägsta post i flera år. Han hade sitt arbetsrum längst nere i källaren, dit knappt solen nådde in. Varje dag slet han hårt och tjänade de på våningarna ovan, utan att någonsin få något uppskattning eller något erkännande för sitt hårda arbete. Det var inte det att de såg ner på honom, de verkade snarare tycka att han var någon slags självklarhet.
En dag när Kalle som vanligt satt vid sitt skrivbord uppenbarade sig en ängel framför honom.
"Kalle, vad kan jag göra för dig?" frågade ängeln.
"Åh, jag begär inte så mycket, men skulle jag inte kunna få flytta en våning upp?" svarade Kalle. Och så blev det, nästa dag låg en befodran på Kalles bord, och han fick flytta upp en våning.
Ett tag senare uppenbarade sig ängeln återigen för Kalle.
"Kalle, vad är det du vill?"
"Ja, nu när du frågar... Jag trivs bra här, men skulle jag inte kunna få flytta bara en våning till?"
Och det blev så.
Detta upprepades med jämna mellanrum, och Kalle flyttades högre och högre upp, tills han en dag var högsta chef för företaget, och hade sitt kontor på översta våningen i den stora skyskrapan. Återigen kom ängeln till Kalle.
"Nu är du på högsta toppen, är du nöjd?" frågade ängeln.
"Jo, visst, det är helt okej, och jag är tacksam, men egentligen är det en sak..."
"Vad kan jag göra för dig?"
"Jo, jag vet att jag har makt, att jag är högst av alla människor. Men jag vill mer. Jag vill vara på samma nivå som Gud!" svarade Kalle hoppfullt.
"Är du säker på att det är vad du vill?" frågade ängeln.
"Ja, absolut!" svarade Kalle.
Och vips, så var han tillbaka i sitt källarrum. För Gud är inte en Gud som enbart i evigheter tronar i sin höga himmel. Gud tog en tjänares gestalt, och gjorde sig till den minsta av alla, för att tjäna den mänsklighet han älskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar