Omfamna eller ignorera

Det är sannerligen inte lätt, det här med utseendefixering, komplex, brister, fel, skönhetsfläckar och allt vad människor omkring oss alltid talar om. Det är ju så lätt när man vaknar och ser sig i spegeln att tänka Fy vad blek jag är, fy vad trött jag ser ut, fy vad mitt hår är stripigt, fy vad ful jag är. Av någon anledning så har det vi fått lära oss att inte tycka om blivit det första och enda vi ser. Är inte det hemskt? Och samma sak med kommentarer vi får av andra. Hur lätt är det inte att allt raseras om någon påpekar någon liten sak, som de anser är en brist. För vi har ju blivit så vana vid det, att lägga hela vårt värde i hur vi ser ut och uppfattas av andra. Och vi inser inte ans hur galet det är!

Så hur ska vi göra, det går ju uppenbarligen inte att komma ifrån att vårt samhälle är infekterat av den här sjukdomen, perfektion. Och människor kommer, i alla fall inte inom en snar framtid vad det verkar, att sluta bry sig om och kommentera hur du ser ut, eller att du inte passar dem.
Jag tänker såhär: Det är svårt att förändra hur andra tänker, det är ju uppenbarligen svårt att förändra hur vi tänker själva. Men någonstans måste vi börja. Eftersom jag funderar över detta, och om du är som jag och också gör det, så innebär det att det finns någonting i oss som vill förändring. Då kan vi börja där, med oss själva. Den del av oss som tycker att det är fel. Att vi inte är fula och äckliga och fel.
Testa att istället för att se dig i spegeln och fokusera på att du har ful näsa, tänk istället att oj, vad jag gillar mina ögon, eller mina öron!
Försök byta perspektiv. Jag är en person som tycker om att studera andra människor. Inte vad som är vackert eller fult, sådant förstår jag mig inte riktigt på. Nej, men de små detaljerna som gör människor unika och speciella. Någon som går på ett lite annorlunda sätt. Någon som har en ovanlig näsform. Det är ju sådant som gör människor så fantastiska, variationen!
Försök göra det hos dig själv också. Byt perspektiv. Istället för "Ånej, ingen annan har sånthär hår, bläää", kan du kanske tänka "Wow, fatta att INGEN annan har mitt hår! Värsta coolt!"
Är det svårt, så försök att ignorera vad du ogillar, tills du kan klara av att acceptera det.

Och när det gäller andra, så ta tillbaka makten över dig själv, ge den inte till idioter. Om någon säger att du är tjock, smal, lång, kort, eller vad som helst, svara "Jag vet, det är liksom jag. Jag har umgåtts med mig själv X antal år. Tror du att du kan berätta något som överaskar mig?"
Ge dem inte övertaget.
Omfamna det du tycker är fel, ignorera idioterna.

Lady Dahmer skrev om detta för några dagar sedan, och likaså har härliga ALB gjort en vlogg om detta ämne. Ta gärna en titt!