Det här med studier och studieteknik

Sitter och försöker få ihop några kloka tankar kring en bok om Heliga Birgitta. Detta ska vara klart till imorgon, så jag är nog egentligen lite för sent ute. Inte så ovanligt för min del. Min studieteknik och studiediciplin är inte den bästa. Jag tycker att ämnet för det mesta är mycket intressant, men jag har lite svårt att komma till skott när det gäller att påbörja, genomföra och avsluta uppgifter. Inte alls bra, och något som jag verkligen behöver jobba på.

Exempel på hur jag antecknat med olika färg
beroende på vad det handlar om

Jag har liksom aldrig lärt mig det här med att plugga. alltid slarvat med läxor och sådant genom hela grundskolan och gymnasiet. Det var ju så mycket annat som låg i vägen och störde hela tiden, i mig och i omgivningen, sådant som gjorde att studiero var i princip en omöjlighet. Och det faktum att jag inte haft föräldrar som kunnat det här heller. Jag har väldigt sällan, om någonsin, fått frågan om jag har några läxor med mig hem. Jag har ju alltid varit den som klarat mig i alla fall, utan läxhjälp och sådant. Jag minns att vi någon gång i högstadiet hade någon slags temadag eller liknande, där vi bland annat fick tala i smågrupper om att plugga och så, och många av mina klasskamrater (särskilt tjejerna) upplevde en väldig press hemifrån att de skulle ha bra betyg, att de tvingades plugga mycket och att deras föräldrar alltid hade stenkoll på hur de låg till i studierna. Jag minns också att jag faktiskt var lite avundsjuk att de hade föräldrar som kunde hjälpa dem med skolarbeten och plugg. Detta kan jag fortfarande uppleva ibland, mina föräldrars oförståelse för hur det är att studera. Om jag tillexempel nämner för min mamma att jag har två föreläsningar den här veckan, hör hon att jag har två tillfällen av studier, och är mer eller mindre ledig resten av tiden. Vilket i hennes öron innebär att jag borde kunna ställa upp som barnvakt, hundvakt eller hästvakt, sen kan jag väll plugga lite i alla fall om jag behöver.
Så det har därför aldrig fallit sig riktigt naturligt för mig att avsätta tid och lägga upp en plan för hur och vad jag ska plugga.

Bildanteckning från lektion om profeten
Hesekiel. Humor och bilder är bra för att minnas.

Sen är det också det här med inlärningstekniker, på vilket sätt man lär in saker bäst. Jag har visserligen alltid gillat att läsa, men jag minns saker allra bäst om jag får höra dem, eller om jag får se dem, eller skriva/skapa dem. Därför lär jag in saker allra bäst på föreläsningar. Helst om föreläsaren skriver saker på tavlan medan hen föreläser (föredrar skriva på tavlan framför PowerPoint faktiskt, men det beror lite på hur det är upplagt), och om jag antecknar små stödord och meningar under tiden, för hand på block, inte på dator. Helst antecknar jag med olikfärgat bläck. Ibland ritar jag små pilar och drar steck, och ibland klottrar jag små bilder, som kan kopplas till texten ibland, eller som bara är marginalkladd utan mening.

Ibland skämtar studiekamrater och andra med mig om att mina anteckningar är oläsliga och att jag har mer klotter och bilder i mina anteckningsböcker än ord, och ja, det kan vara sant. För det viktigaste för mig är att skriva ner ett ord, inte att kunna gå tillbaka och läsa det. Och om jag skriver ner ordet, och sedan ser det igen, så minns jag ofta vad det står (oavsett om det är särskilt läsligt) och jag minns vad sammanhanget och innebörden var.
Man gör på olika sätt, och mitt sätt passar väldigt bra för mig i föreläsningssammanhang. När jag läste på folkhögskola hade jag en medstuderande som maniskt antecknade vartenda ord som sades i undervisningen, sida för sida, ord för ord. Det kunde vara väldigt frustrerande att sitta bredvid henne, för om hon missade något ord lutade hon sig alltid och frågade den som satt närmast. Jag, som då uppfattar vad någon säger som en helhet, kunde oftast inte svara ordagrannt, vilket irriterade denna kvinna oerhört, och gav henne intrycket av att jag var okoncentrerad, slarvig och inte lyssnade. Men faktum var att jag uppfattade saker på det sätt som passade mig bäst.
Nu har jag ju tyvärr ännu inte riktigt hittat ett studiesätt som passar mig riktigt bra när det kommer till egna ensamstudier, läsa kurslitteratur och sådant. Jag vet inte hur jag ska få bukt med det på ett bra sätt.

Såhär kan anteckningsblocket se ut från
en helt vanlig lektion.

Men nu måste jag återgå till att skriva om den där *piiiip* boken, så jag blir klar och kan snacka om den imorgon, och dessutom ha något att lämna in.
Distraktioner är också ett stort problem ibland.