That's soooo cool!

Ibland tar konversationer inte alls den riktning man förväntat sig. Detta kan vara både skrämmande och spännande, för man är kanske inte beredd, och vågar man verkligen ge sig ut på de där djupa vattnen? Detta upplever jag ibland, när samtalet plötsligt vänder, och en svår fråga dyker upp. Det kan vara när man spelar spel med konfirmander, och plötsligt får en fråga om döden, eller så kan det vara på en bussresa med brorsan, och frågan om genus och feminism dyker upp.
Då kan jag känna den där lilla osäkerheten. Jag är ju inte förberedd, kan jag verkligen förmedla mina tankar och åsikter just nu, bara såhär?
Hur vet jag vad den andra personen tänker, vad ska jag säga för att inte stöta mig för mycket, men ändå inte vika från var jag står?
Vissa gånger är det svårt, och andra lite lättare. Och ibland visar det sig att de fördomar man hade om den andres åsikter och kontext kanske inte alls stämde.

Idag hände det mig när jag satt och chattade på Facebook med en av mina utländska vänner. Min vän i fråga är katolik från ett, enligt mina fördomar (och de kanske är så, vad vet jag, egentligen?) ganska konservativt land.
Kompisen: Martina, I have a question..
Jag: Ok?
K: In your church a woman can become a priest, right?
 Det här är än sålänge ingen fara, vi har talat om det tidigare, och hon vet att jag läser till präst.
J: Yes, that's right
K: And you have priests that are homosexuals? 
Okej, nu är frågan, vill hon leda in detta i någon typ av teologisk debatt? Är jag redo att ta den debatten? Jag vet ju var jag står, men..
J: Yes, we have
K: And I've heard that you even have a gay bishop, who is a woman?
Jag drar efter andan, nu kommer snart stormen av ifrågasättanden, kritik och tvivel. Okej, nu kör vi!
J: Yes
K: ..That's sooooo cool!

Ja, vad ska man säga? Det är så lätt att ha färdiga bilder för hur man tror att människor ska tänka och tycka. Och ibland stämmer de inte alls.
Jag försöker så gott jag kan att vara öppen, men även jag har förutfattade meningar när jag går in i samtal och diskussioner. Det gäller att inte glida in för mycket i det där att man ska vara andra till lags och stryka medhårs, för kanske är det inte alls som du tror, att den andre är på ett visst sätt.

Jag tror att man kan lära sig något viktigt här. Att våga stå upp för vem man är, sina åsikter och sitt sammanhang. Kanske behöver man inte gå in i varenda debatt. Det måste få vara okej att inte alltid behöva stå i försvarsställning. Men man har rätt att vara den man är. Och ofta är det kanske ett mindre problem än vad man först trott.

Tillsammans med massor av underbara tjejer från hela världen
(samt en av taizébröderna..)