Johanna

Satt på Skype och pratade med Johanna i nästan 1,5 timme. Jag so  i normala fall inte pratar i telefon eller liknande mer än när det är absolut nödvändigt.
Men det var skönt att prata. Mycket Taizé såklart, mycket tro, liv, kombinationen av tro och liv. Den här uppdelningen mellan olika världar. Det som är så svårt att förklara. Vardagen som rullar på, man har det bra, man trivs, allt är som det ska. Men samtidigt så finns den andra delen, en saknad, en andlig törst. Medvetenheten, att det finns något annat och något större.
Ibland behöver man någon som har lite samma upplevelser. Det är så skönt med underbara Johanna, för om vi såg varandra i något annat sammanhang, tidigare, så hade vi nog tänkt att vi inte hade så mycket gemensamt. Men efter att ha levt tillsammans i månader, delat rum, delat liv.. Man finner varandra, i något som är djupare och mer äkta och verkligt.
Och här hemma i Sverige igen är vi i ganska lika positioner, med familjer som inte är kyrkliga och religiösa, universitetsstudier, nya hem och kontaktnät.
Det är skönt, att kunna hitta tillbaka lite i allt detta.

Johanna på bron i byn Cormatin