Språkets vikt och makt

Jag vet inte om ni har tänkt på hur mycket vårt språk betyder, egentligen. Nu menar jag inte enbart i kommunikation som vardagligt tal eller i skrift, utan de känslomässiga band som vi knyter i och till vårt språk. Ett språk kan innehålla så mycket, det är fantastiskt! Och kanske särskilt då vårt modersmål, det ligger oss nära om hjärtat.
Vårt språk är något fantastiskt. Tänk på det.
Jag upptäckte detta, och funderade mycket kring det, då jag bodde utomlands. När svenska inte var det naturligaste att använda i alla situationer. Vad det gjorde med mig, och vad det gjorde med vad jag kunde uttrycka och inte uttrycka.
En lite märklig uppräckt jag gjorde var följande: Det var ofta det blev ganska djupa samtal om svåra ämnen. Bland annat hade jag ungefär en gång i veckan under fem månaders tid, ett möte med min kontaktperson. Dessa samtal blev ofta mycket personliga och djupa, det handlade om känslor, svårigheter, om tro och relationer. Detta är inga lätta ämnen, och det är sådant jag ibland har haft svårt att tala om när jag har känt att det har blivit allt för personligt och nära. Orden har varit så känsloladdade att de har varit svåra att få ut. Vad jag märkte var att när jag nu tvingades tala engelska, gick det mycket lättare, även om det var djupt och personligt. Jag tror att det engelska språket, som jag behärskar, gav mig ord som inte på samma sätt var känslomässigt nära mig. Jag visste vad de betydde, och jag kunde använda dem obehindrat, men eftersom de inte var av mitt modersmål, skapades det en viss distans mellan mig och det jag sa. Det var sant, det var på riktigt, och det var mina känslor, men jag kunde tack vare distansen i språket klara av att uttrycka mig.
Jag har hört andra säga liknande saker om språk. Personer med andra modersmål tillexempel. Jag tror att bland annat författaren Mikael Niemi har skrivit i en eller flera av sina romaner, om hur känslorna sitter i minoritetsspråket, det som man egentligen inte borde tala.
Jag har också en vän vars föräldrar är födda i ett spansktalande land, och hon själv är mestadels uppvuxen med spanskan som huvudspråk. När hon blir riktigt exalterad eller riktigt arg, händer det att hon byter från svenska till spanska, utan att egentligen märka det själv.
Det är häftigt, hur någonting kan ligga så nära oss och betyda så mycket, påverka oss så djupt, som språket.

Jag älskar språk. Jag älskar ord och meningar. Nyanser, toner och liv.

Språk och språkbruk i psalmboken bland annat