Se människan...

...Är en rubrik som jag tycker passar väldigt bra. LadyDhamer skrev för ett tag sedan ett inlägg angående Bostonbombningen, och hur man framförallt i media framställer gärningsmän, både i detta fall och i andra, som moster, eller personifierad ondska.

Vad gör det med vår syn på människor, och vårt ansvar för varandra, när vi framställer en människa som något omänskligt, som Den andra?

Det är ju så lätt, när vi bara ser ett monster, att frånsäga oss vår relation med denne. Är man ett monster är man ju per definition ond, och ondska förtjänar ingen rättvisa, ingen förståelse, inget försvar. Ondska ska förgöras.

Att avhumanisera en person är farligt, för det gör att man lätt tror sig ha rätt att göra vad som helst mot Den andre.

Eller varför inte jämföra med hur man använder sig av avhumanisering i samband med förföljelser och folkmord? I Rwanda -94 användes frekvent namnet Kackerlackor om Tutsi-folket. Eller varför inte Råttor? Parasiter? Skadedjur?

Eller det klassiska exemplet – att frånta fångar i bland annat koncentrationsläger deras namn och istället förse dem med nummer. För ett djur kan man avliva, utrota, och ett nummer är bara att nummer. Dessutom är det ju lätt att kasta alla världens problem på en syndabock, som en folkgrupp eller ett par enskilda individer. Det är lättare att föreställa sig att alla problem försvinner, bara man blir av med Den andra, skadedjuret.

Vi människor fungerar ju tyvärr så, att vi försöker smita ifrån vårt eget ansvar, ta den lätta vägen. Det är Den andras fel.

Men ta en terrorist, och försök se människan bakom. För ingen föds ond, det är jag övertygad om. Det är något som händer, något man formas till att bli. Jag tror inte att en 19årig kille vaknar upp en dag och tänker att nej, idag ska jag nog spränga lite maratonlöpare i luften. Det finns en historia bakom. Och detsamma gäller de personer som vi gärna avskriver som ”onda” genom historien. Hitler, Stalin…

Jag ska genomföra ett litet experiment, och ni får gärna haka på om ni tycker det låter bra. Jag vill öva mig i att se människor, istället för monster. Därför har jag en idé om att jag varje gång jag ska läsa en tidning, först ska bläddra igenom den, och varje gång jag ser en bild föreställande en person, ska jag stanna, titta på personen eller personerna på bilden, försöka se in i deras ögon, och upprepa för mig själv att detta är en människa, precis som jag. Oavsett om bilden föreställer en massmördare eller diktator, eller en uteliggare, en politiker, eller vad som helst. Sedan kan jag börja från början, och läsa tidningen som vanligt.

Vad tror ni? Jag hoppas att detta kan hjälpa i alla fall mig att komma ihåg att inte falla för frestelsen att alienera och avhumanisera Den andra.

Är ni med mig?