Konstiga idéer kring ätbara saker

Det har väll knappast undgått någon att jag inte alltid är vad man brukar kalla helt normal. Ett motto jag har är "varför göra saker på ett tråkigt sätt, när man kan göra dem på ett lite roligare sätt?", och så är det. Detta kan också såväl roa som (ibland) oroa min omgivning.
Många av de här små sakerna jag har för mig har med ätbara ting att göra. Tillexempel, om jag har en macka, eller flera, så börjar jag alltid med att äta alla kanter, för att sedan fortsätta på det spåret. Jag äter alltså mackan runt, runt, runt. Har jag flera mackor äter jag först kanterna på den ena, sedan den andra, osv, för att när jag tuggat bort alla kanter, återgå till den första, och ta nästa varv. I extremfall, om jag har gurkskivor på mackorna, så tuggar jag kanterna på gurkorna också.
Jag vet att det är lite märkligt, men det handlar inte om någon tvångsmässig nojja, utan jag kan ibland göra det som en kul grej, för att förgylla tillvaron lite. Skulle det vara en situation där det inte passade, skulle jag kanske låta bli.

Sedan får jag visserligen perioder av cravings efter olika matgrejer, som passionsfrukt tillexempel. Jag älskar passionsfrukt, det måste vara en av mina absoluta favoritfrukter.
Frukt över lag är faktiskt ett måste för mig.
Passionsfrukt är ju också en rätt rolig frukt. Den har ju inget riktigt fast fruktkött, utan mer slemmiga kärnor i sura gula trådar, och massa saft. Normala människor, har jag för mig, äter en passionsfrukt genom att skära den i två delar, och gröpa ur den med sked. Hur tråkigt är inte det? Smidigt, kanske, men man får ju lite disk, och man missar äventyret!
Såhär äter jag en passionsfrukt:
Först biter jag hål i skalet, en vanlig tugga, så att det blir en öppning. Skalbiten kastar jag, efter att ha frigjort den från eventuella medföljande kärnor. Sedan ligger kärnorna som i en liten säck, som sitter fast i skalet. Denna lilla säck eller hinna, kan man pillra loss med nageln, och sedan försiktigt dra loss, så att kärnorna följer med, i säcken. Efterhand får man bryta loss delar av skalet, för att komma åt ordentligt. Ur denna säck kan man sedan ur öppningen suga ur kärnorna, och om man vill, äta resten.

Något annat som jag är mer eller mindre beroende av, är te. Jag har aldrig lyckats lära mig att dricka kaffe, men te däremot, det dricker jag flera koppar om dagen. Just nu är det Kobbs Sörgårdste som dricks i mängder. Det luktar ju så gott också, jag kan sticka ner näsan och bara lukta på det, så fantastiskt!
Med te kan man också hitta på olika grejer. Jag får ofta lite höjda ögonbryn när jag ploppar ner mandarinklyftor i det varma teet, tillexempel. Men faktum är att varma mandarinklyftor faktiskt är riktigt gott!
En annan sak man kan doppa i te, är godis. Återigen är det många som tycker det låter märkligt, men det är faktiskt kul! Jag föredrar gelatingodisar, som nappar eller körsbär. När teet är ordentligt varmt, doppa godisen i några sekunder, så blir den mjuk och smält, och kan sträckas hur lång som helst. Smaken kommer fram på ett helt annat sätt kan jag tycka.
Tja, det var några av mina lite onormala matgrejor, testa gärna, om ni inte är pretto fegisar!
Att vara normal är överskattat.

Te dricker jag givetvis ur min favoritmugg!

Slajmig halvsmält godisnapp!