Modiga killar och mesiga tjejer, ja eller hur?

Måste bara få skriva om min lillebror. Han är 20 år, och bor i Stockholm.
vi brukar båda två hälsa på vår mamma med familj tämligen ofta.
För att komma hem till min mammas hus, utan bil eller skjuts, måste man ta bussen från Norrtälje. Hon bor nämligen på landet, en liten bit utanför stan. Bussen stannar vid en liten kyrka, sedan måste man gå en promenad på ungefär 15-20 minuter, beroende på väder, underlag och hur segt man känner för att masa sig fram. I början av vägen är det några hus, men mer än halva vägen går genom skogen. En ödslig väg, och massor av träd. Inga lampor, inga människor. Ni förstår grejen.
Jag har aldrig varit mörkrädd. Mörker bekymrar mig egentligen inte. Inte heller skogen. Jag har inga stora problem med att gå från busshållplatsen till huset. Ibland är jag lite nervös, om jag upptäcker att jag har glömt reflex, eller bara har typ en, och ingen lampa. Då ligger oron i att bilarna som kör som galningar på den smala vägen inte ska se mig. Sedan är jag också lite nervös eftersom vi har ganska gott om vildsvin i skogen. De är ju inte farliga i sig, men om man överraskar dem, eller råkar komme emellan dem och deras ungar, eller om någon har blivit skadad, då kan det vara farligt. Och man vill inte slåss mot en enskild gris, eller ännu mindre en flock. Det kan göra mig lite nervös när jag går där på vägen. Men överlag är jag inte rädd egentligen.
Min lillebror däremot, han har alltid varit mörkrädd. Och rädd för väldigt mycket. Och det tycks eskalera mer och mer. Han är mörkrädd, flygrädd, småkrypsrädd, you name it - han är rädd för det. Allra helst ringer han och tigger skjuts om han ska hälsa på. Dels för att han är lite lat och inte orkar gå förstås, men kanske framförallt för att han är så rädd för att gå genom skogen.
Men nu ska ni höra. Det absolut konstigaste är inte alls det faktum att han är mörkrädd, eller rädd för något realistiskt hot, som vilda djur i form av vildsvin eller något annat (älgar, vargar..). Nej, min lillebrors rädsla består i att han ska bli attackerad. Av zombies. Eller något monster öht.
Fullständigt rimligt, eller?

Min lillebror Anders i sitt naturliga tillstånd.