Ytterligare en familjemedlem

När jag var och hälsade på familjen i Norrtälje senast var det en ny gäst i huset, nämligen en liten katt. Denne hade dykt upp på söndagskvällen, dvs för lite mer än en vecka sedan, och högljud jamat och gråtit utanför. Bara skinn och ben, och allmänt illa medfaren var den stackaren.
Eftersom det vore grymt, och helt omöjligt med tanke på ljudnivån, att fösa bort den eller ignorera den, så fick den mat och vatten utställt.
På några dagar lyckades den repa sig hyfsat. Kelig och tam var den, fast mestadels av tiden tillbringade den med att äta, dricka och sova i en av stolarna på uteplatsen (under tak).
Vi har både katt och hundar sedan tidigare, men de accepterade den nya besökaren ganska snabbt. Antagligen kände de att den inte var något som helst hot, så vek som den var. Den i sin tur tog inte heller någon egentlig notis om vare sig våra hundar eller katten.
Adam, yngsta fosterbarnet, älskar katter. Han tycker om djur överlag, men har något särskilt till övers för just katter. Därför började främst min mamma så smått fundera på att om nu katten var okej (vilket skulle visa sig efter ett veterinärbesök) så kanske det kunde finnas en möjlighet att behålla den, och låta det bli just Adams egen katt. Men vi ville inte säga något eller ge några som helst förhoppningar innan den kollats upp.
Idag tog vi en tur till veterinären. Han konstaterade att han inte kunde se några direkta fel, mer än att den var just väldigt mager, och lite ostadig i sina rörelser. Huruvida detta berodde på undernäring eller om något annat eventuellt ligger bakom återstår att se. Hon, för det visade sig vara en hona, fick en del sprutor, avmaskning och så, samt en spruta med b-vitamin. Och tillsvidare är hon vår nya familjemedlem, och Adams egen katt. Vi ska se någon månad, och om det går bra ska vi göra återbesök och fixa med vaccin, kastrering osv.
Lite snabbt var vi tvungna att hitta på ett namn också. Vi hade spånat lite på skoj innan. Carros förslag var Zach eller Jasmin (vilket inte gillades riktigt av resterande familjen). Vi andra försökte hitta något på samma tema som den första katten. Hon heter Ettan, med anledning av att det var den första katt min mamma och styvpappa skaffade tillsammans. Att ge den andra katten namnet Tvåan kändes däremot inte så kul. Men Ettan är ju också ett snusmärke, och därför gick tankarna ett tag kring andra välkända märken inom tobak- och alkoholområdet. Namn som Pripps, Blend, General, Baileys, John Silver, m.fl kom upp på spån-listan.
Men väl där hos veterinären slutade det med att det blev namnet Snus.
Ett egentligen ganska så passande namn tycker jag. Kanske för att jag kom på det. Men på andra sätt också. Tänk efter bara:
- Det passar utmärkt tillsammans med Ettan.
- Katten är mörk i färgen, svart/brun typ, lite som snus
- Hon har spenderat grymt mycket tid med att sova de senaste dagarna, sova och snusa!
- Hon har antagligen vandrat långt och länge, med tanke på hennes tillstånd. En annan som vandrar mycket och långt på okända håll, är ju Snusmumriken i Mumindalen.
Ett helt suveränt namn till denna katt med andra ord!
Så lilla Snus, välkommen till familjen, och hoppas du blir kvar ett tag!