torsdag 2 maj 2013

Frustration

Ni vet liknelsen med att slå huvudet i en vägg? Ibland känner jag det liiiiite så.
Var verkligen verkligen sugen på att gå på taizémässa ikväll, så jag passade på. Och ja.. Okej, i normala fall tycker jag inte att de är helt på topp, men de fungerar de är okej. Jag brukar kunna hitta i alla fall lite känsla som jag kan vila i. Men idag var det bara inte... Alls.
Okej, mycket var inte som det brukar. Varken präst eller diakon var särskilt van vid taizémässorna, och sen har vi ju vår musiker som var tja, värre än vanligt. Vi var två besökare, vilket är ovanligt få, och kanske var det därför som han tyckte att vi behövde speeda upp tempot lite, så att han kunde åka hem, jag vet inte. I vilket fall som helst så sjöngs sångerna kanske tre gånger, i det sedvanliga lite för snabba tempot, och med någon slags märklig stolpig takt, som är väldigt svår att följa med i, även för mig som kan sångerna i djupet av mitt hjärta, och som kan sjunga dem i lite vilken takt och tempo som helst egentligen. Såklart så sjöng vi ju "de gamla vanliga" sångerna också, samma som vi sjungit under i princip varenda taizémässa i typ tre års tid.
Och ja, det blev inte bra helt enkelt. Alltför hackigt, ingen känsla och alltför kort. I normala fall brukar våra taizémässor kanske sträcka sig över 45-50 minuter. Lite korta kan jag tycka, då jag i normala fall skulle vilja se fler och längre sånger, något längre tystnad, osv. Ikväll var mässan knappt en halvtimme lång.
Jag blir så frustrerad, arg och ledsen. Hur svårt ska det vara att bara spela sångerna lite långsammare och med lite mer mjukt flyt? Jag är ingen musiker, men jag känner typ en miljon, och det verkar ju knappast svårt för dem att anpassa sig något beroende på situation...
Men, enligt honom så spelar han ju perfekt, och ingenting går att ändra, för det är ju fel på alla andra, inte på honom. Eller, med hans ord "Jag kan ju spela, men det lär ju blir svårsjunget!"

Suck, vad ska man göra...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar