Återigen har jag kikat runt på diverse forum, och återigen har jag lagt märket till en av de många trender som finns i människors sätt att tänka.
Denna gång var det en tråd skapad av en mamma som ansåg att det var synd om hennes barn som inte fick åka på skidresa med skolan, eftersom skolan beslutat att ställa in sådana aktiviteter då det kanske kunde finnas barn vars vårdnadshavare inte hade möjlighet att betala de femhundra kronor som behövdes. Trådskaparen var arg för att detta beslut gick ut över hennes son. "Varför ska han drabbas bara för att vissa barn inte kan vara med, och kan inte föräldrarna lägga undan några hundra, hur svårt kan det vara", ungefär så gick resonemanget.
Just den här tråden fick många motreaktioner, som tur var. Alla människor är som tur var inte helt.. tja.
Men det är skrämmande ofta jag tycker mig stöta på liknande resonemang, så jag vill säga något om situationer som denna.
För det första: Nej, alla kan inte lägga undan en eller ett par hundringar ibland. Det finns människor som av olika anledningar lever på marginalen och har det väldigt dåligt ställt ekonomiskt. "Det är väll bara att prioritera" brukar det heta då. Nja, kanske är det inte så enkelt. För vad menar man ska prioriteras? Utgifter är utgifter, och har man redan dragit ner på mat, boende, kläder, saker, och allt annat, då finns det kanske inte så mycket mer man kan göra. Dessutom vet vi aldrig helt och fullt vad som ligger bakom ekonomiska problem. Ska vi då skuldbelägga barn och föräldrar som inte har det gott ställt?
Skolan tror jag behöver vara en frizon från ekonomisk oro, både för barn och föräldrar. Barn ska inte behöva "bli sjuka" eller hitta på andra ursäkter när det börjar talas om utflykter och aktiviteter. Föräldrar ska inte behöva ljuga, mörka eller ursäkta sig.
Kanske ligger det redan tillräckligt mycket börda på de drabbade parterna i ekonomiska svårigheter. Barnet kanske redan mår dåligt bland klasskamraterna för att hen inte har de senaste prylarna, rätta märkena på kläder osv. Ska då skolan lägga ytterligare till detta med aktiviteter som kostar? Nej, jag tycker inte det.
En idé om man nu tycker att det är så viktigt att skolan ska anordna klassresor och dyra aktiviteter på friluftsdagar och så; Varför inte kämpa för en skattehöjning, kanske särskilt då bland de som redan har god inkomst och som "har råd"? Lägg sedan dessa pengar i skolan, så kan skolan använda pengarna till dessa resor, så att ingen behöver betala något extra. Eller helt enkelt låta de som har mycket ge mycket, och de som har lite ge mindre?
Men märkligt nog brukar det vara just föräldrar med tillräckligt god ekonomi för en skidresa, som tycker att det här med att ge av sitt välstånd är djävulens påfund...
Sedan för det andra:
Varför behöver barnen egentligen en skidresa, eller ett besök på äventyrsbad, eller klassresa till något tivoli? Det är roligt för många förstås, men utöver det? Skolan bör väll främst ägna sig åt pedagogisk verksamhet, utbildning? Och att fostra individer till goda samhällsmedborgare, eller något sådant? Blir barnen verkligen "Drabbade" av att inte få åka skidor (eller liknande)? Kanske det till och med vore en fördel om barnen fick lära sig att en skidresa inte är hela världen, att det finns ett värde i andra saker än de materiella, i det som kostar? Visa istället barnen att det finns mycket som är kul och värdefullt utan att det behöver vara dyrt och ha hög status.
Jag tycker helt enkelt att världen är lite skev ibland, det är allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar