Ja, jag vet inte, det är inte lätt.
Något jag har funderat kring är det här med favoritkroppsdel. Ni kanske har sett sådana undersökningar eller roliga reportage i kanske framförallt så kallade tjej- och damtidningar. Ett gäng kvinnor (och ibland män) får frågan Vilken kroppsdel är din favorit/ Är du mest nöjd med?
Svaren brukar variera lite. Många svarar ögon, bröst, hår, ben. Och det är kanske helt i sin ordning. Men sedan kommer följdfrågan; varför?
På den frågan är det skrämmande få som svarar något som inte har med utseende att göra. Man ser sällan svar som: "Jag är mest nöjd med mina ögon, för de ger mig möjlighet att se saker".
Nej, det brukar vara lite mera "För de har så fin blå/brun/grön färg, och jag får ofta komplimanger för dem".
Är det inte lite läskigt ändå, att vi är så fast i att om vi ska säga något om oss själva, vad vi tycker om, så är det första som poppar upp utseenderelaterat? För det är vad vi förväntar oss att andra vill höra och bryr sig om. Skrämmande få verkar få en egenskap som första tanke.
Jag tror visst att om personen som får en fråga av det här slaget får tänka till lite, och verkligen svarar ärligt, så skulle kanske inte håret eller läpparna eller brösten vara den absolut bästa kroppsdelen. för ärligt, om man ser till egenskaper är de ganska så onödiga, i alla fall för det mesta.
Skrämmande är också att denna typ av ytligt svar verkar vanligast hos kvinnor. Jag såg just ett sådan reportage i någon veckotidning för ett tag sedan (minns tyvärr inte vilken tidning), när tre män och tre kvinnor fått just frågan om vilken kroppsdel de gillade mest hos sig själva. Kvinnorna svarade just ögon, läppar och hår. Och på frågan varför, var svaret kopplat till utseende. Hos männen såg det lite annorlunda ut. En av dem svarade att han gillade sina ben, eftersom han höll på med löpning, sprang maraton och liknande. En annan svarade ungefär att det var svårt att svara på, han brukade inte tänka så mycket på sådant. Sedan drog han till med att ansiktet var favoriten. Vad den tredje mannen svarade minns jag tyvärr inte.
De fick också frågan om vad de uppfattade som sin partners bästa kroppsdel. I detta fall svarade de alla något som hade med utseende att göra; axlar, ögon, rumpa m.m.
Vad kan vi se utifrån detta? Jo, att som tjej lär man sig att värdera sig utifrån sitt utseende, och värdera andra utifrån utseende. Som man lär man sig att värdera sig själv utifrån egenskaper och prestation, men att kvinnor värderas utifrån utseende. Detta är givetvis en något vinklad och generell bild, men jag tror att den överensstämmer lite för väl med verkligheten ändå.
Nej, byt fokus tack.
Låt oss fokusera på något som jag kanske kan tycka har lite mer betydelse. Egenskaper tillexempel. Eller om nu utseendet spelar roll, försök hitta en bra anledning. Jag tycker tillexempel att ögon kan vara vackra, eftersom de är så fascinerande. Kombinationen av färger i en iris tillexempel, och dess mönster de är ju fantastiskt! Men överlag, att säga att något är det bästa, för att det är snyggt. Nej, jag förstår det inte riktigt.
Så därför: Min favoritkroppsdel just nu:
Mina händer. Med dem kan jag göra massor av saker. Jag kan måla, jag kan skriva, jag kan känna, arbeta, uttrycka mig, skydda mig... Fantastiska faktiskt.
Sedan är jag rätt nöjd med min hjärna också, men jag vet inte om det räknas som en kroppsdel, det kanske är mer ett organ på något sätt?
Vilken kroppsdel är ni mest nöjda med?
Grymt awesome näve detta! |
Det hela är egentligen mycket enkelt, så enkelt att du missar det. Oavsett hur moraliskt fel det än må vara, så kommer män överlag alltid i första hand värdera kvinnor utifrån utseende, och kvinnor värderar social status, makt, utseende etc. Detta pga ren simpel evolution. Detta är även anledningen till att så få hjälp söker hjälp för depressioner i förhållande till kvinnor. I princip inga tjejer attraheras av en "svag deprimerad kille". Det spelar ingen roll hur socialt accepterat det är om de inte attraheras, så hamnar killar i et utsatt läge om de visar sig sårbara. Allt handlar om evolution, de egenskaper som var/är mest gynnsamma var de som fördes vidare, och för att ändra detta måste man i så fall bara låta de med önskvärda egenskaper få barn, vilket knappast kan anses moraliskt rätt. Inte heller då är det säkert att man når resultatet man ville ha då vissa egenskaper uppstår sporadiskt, oavsett om de gynnar den egna genspridningen...
SvaraRadera