För ett tag sedan var jag hos gyn för att göra ett såntdär standrardprovtagningsgrejs. Allt gick bra, men det var en del saker som slog mig.
Innan undersökningen frågade läkaren om jag någon gång haft sex. Ingen konstig fråga alls, och jag svarade ja. Sedan frågade hon om jag använde något typ av p-piller eller liknande. Nej, svarade jag. "Du vill inte ha det då?", frågade hon. Nej, det vill jag inte. Då tittade hon på mig med lite sur min, och suckade. "Jaha, ja då lär du snart vara gravid då! Kondomer ger ju inte särskilt bra skydd!"Jag upprepade igen att jag inte känner ett behov av p-piller just nu, sedan tänkte jag inte så mycket mer på det. Men nu efteråt så..
För det första: Hon förutsätter att jag när jag säger att jag har haft sex dels menar heterosexuellt sex och penetrerande vaginalt sex, och dels att jag fortfarande aktivt har det. Den här personen var någon jag aldrig tidigare träffat, och hon visste absolut ingenting om mig eller mina sexuella preferenser. Alls. Men hon förutsätter att jag är heterosexuell, och har ett aktivt heterosexuellt sexliv. Och att min eventuella parter och jag naturligtvis är kapabla att få barn tillsammans. Är inte det lite märkligt? Ni vet sånt som man kommer på i efterhand att man hade velat säga, om man bara kommit på det då? Jag hade så gärna velat säga något i stil med "Jag ska tänka på det om jag nu har sex med en man någon gång i framtiden". Bara för att se hur hon hade reagerat. Nu är jag visserligen heterosexuell, men ändå, det är en principsak.
Sedan när jag skulle gå frågade hon återigen om jag inte ville ha p-piller ändå. Återigen svarade jag nej. Och det kan jag också finna märkligt, den här pressen på att äta p-piller, eller använda någon annan typ av hormonell p-metod. Och att jag nästan då kände att jag var tvungen att förklara och försvara mig, inför den här människan som jag inte känner och som inte känner eller vet något om mig.
Missförstå mig inte nu; Jag tycker att p-piller och liknande är bra grejer. Jag är inte på något sätt emot användande av detta. Men det måste väll vara upp till varje individ att själv få bestämma vilka substanser man stoppar i sig? Jag känner spontant att just nu har jag inget större behov av att knapra hormoner. Och ja, jag har noga tänk igenom detta, vägt för och nackdelar, och är medveten om vad jag gör. I framtiden kanske jag ändrar mig, men just nu fungerar det bra som det är. Varför ska jag då känna mig tvingad att börja äta piller som påverkar min hormonbalans och riskerar att ge bieffekter och påverkar min kropp på massa olika sätt?
Nej, det behöver jag inte!
Bara lite tankar såhär en tisdagskväll (när jag egentligen behöver sitta med min uppsatsskiss...).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar