På stadig grund: Men det här med badkläder då..?

Ja, jag vet att jag är några dagar efter i debatten, att barn och badkläder var förra helgens heta ämne, och idag är det något annat som gäller bland de stora bloggarna. Men nu är det så att jag varit lite upptagen, och inte hunnit formulera något jättesmart, och egentligen tänkte jag att okej, andra tar tag i det där, det blir nog bra. Men jag kan ändå inte riktigt släppa det här med småflickor som ska kläs i söta bikinis, fast de inte har något som "behöver döljas" (varför nu någon egentligen ska behöva dölja något?).
Nakenhet har blivit så extremt laddat idag. Samtidigt som det inte är det. Dubbelmoralen blomstrar.
För det är inte okej att små barn är nakna, det är inte okej att en kvinna visar bröstet för att amma offentligt, det är inte okej att en kvinna har kort kjol men ändå inte vill ha sex med alla män hon möter.
Och jag tror att det är där skon klämmer. Sex, sexighet, sexualisering.
Om vi visar något naket idag, oavsett om det är ett barn (och särskilt en flicka tydligen) eller en vuxen kvinna, så kopplar vi nakenheten till något sexuellt. Inte så att "vi normala människor" skulle se ett barn som sexigt, nej, men "det finns ju pedofiler!".
Tja, visst gör det det, att sexualbrott mot barn förekommer, ja det gör det ju, tyvärr.
Men jag vet inte... När jag var liten, vilket faktiskt inte är så sjukt länge sedan då jag är född 90', så visst sprang vi omkring nakna? Jag kollade genom ett fotoalbum från när jag var liten, och av de bilder som finns av mig på stranden, är jag helnäck på lite mer än hälften, och på de allra flesta andra har jag enbart badbyxor. Någon enstaka gång förekommer en baddräkt. Fanns det inga pedofiler för 15-20 år sedan? Eller lät de bli att gå till badstränderna? Jag vet inte, men jag har svårt att tro att det är just den biten som har blivit annorlunda. Jag tror att problemet kring sexualiseringen av barn (flickor främst) ligger i att vi idag, i det moderna Sverige, genom massmedia och strukturer, gör nakenhet hos barn till något sexuellt.
Det unga och barnsliga hos vuxna framställs som något attraktivt, och blir barnslighet och nakenhet två sexuella faktorer, blir också nakna barn sexualiserade.
Vilket de flesta av oss tycker är obehagligt och fel. Men istället för att då vinna tillbaka nakenheten hos barn och den osexualiserade nakenheten i stort, så hakar vi på, och låter det fortsätta. Vi "går på" tankarna om att barnet behöver skyla sin nakenhet från potentiella hot, samtidigt som vi "går på" att det är tjejigt och normalt att barn framställs som små vuxna, i bikinis eller andra kläder som skriker fin, vacker, gullig, söt, sexig... För det är ju sött när en lite flicka vill likna mamma, eller när en liten pojke vill likna pappa.

Nej, jag tror såhär: Ett barn är sällan bekymrad över sin egen nakenhet, och så borde det väll få vara?
Varför krångla in dem i bikinis? Varför ska vi skynda på med att ta barndomens bekymmerslöshet ifrån dem? Istället för att jobba för att de ska få leva i den så länge som möjligt?

Sedan måste jag också tillägga att visst finns det stunder och bad/strandplagg som fyller en praktisk funktion. Som UV-dräkter, flytdräkter eller bara badkläder som förhindrar att sand kommer in på obekväma ställen. Men en hel bikini fyller inte riktigt denna funktion.

Tre bilder av mig som liten: