Vi har olika preferenser

Jag tänkte på det häromdagen, när jag satt på bussen och hörde två personer i 20års-åldern snacka. Det handlade om studentliv, och om pengar. Först var de inne på hur de skulle vilja bo, om de kunde välja fritt och inte behöva bekymra sig så mycket om ekonomi och sådant. Stor lägenhet, toppvåning! Inte behöva dela, inte behöva anpassa sig! Bestämma själv! Så löd resonemangen. Efter ett tag övergick diskussionen också till mat. Slippa skitmat, kunna äta lyxmat varje dag i veckan...
Det här fick mig att fundera lite. Var har jag bott och känt mig som allra mest hemma och bekväm? När har jag ätit den bästa måltiden?
Och jag minns hur det var att vakna upp i baracken i Taizé. Den kvava och instängda luften i det lilla rummet som fyra tjejer delar. Halvunken nattdoft av svett, andedräkt och smutskläder. Ganska så hårda sängar. Men så ljudet av vännerna, de som knorrar lite då de sträcker på sig, någon som fortfarande snusar lugnt. Ett leende i halvmörkret och ett viskande "Good morning!"
Eller en av de bättre måltiderna. Europamöte i Berlin kring nyår 2011/2012, en stor mässhall med slitna golv. En plastpåse där någon slänger ner en burk med ljummen soppa, ett bröd, en kaka och en yoghurt. Tiotusen personer, och fler som strömmar in. En liten ledig fläck mitt bland alla främmande människor från olika länder. Jag får sällskap av andra främlingar, och ett öppet samtal inleds. Vem är du? Var är du ifrån? Vill du byta din aprikosyoghrt mot en med jordgubbssmak? Vill någon ha min kaka? Och soppan är kall och metallisk, brödet är torrt, och vattnet är slut, för det delas bara ut en flaska per dag. Men i leenden, blickar och öppenhetens gemenskap, mättas man mer av sällskapet än av maten, och soppan smakar nästan gott.

Jag vet att jag kanske romantiserar boendet i kollektivet. Jag vet att jag ibland kunde längta efter att få vara ifred en stund, att kunna ha mitt eget och vara själv. Och jag vet att ljudnivån i mässhallen var hög, och det var trångt och obekvämt och man blev trött. Men när jag då och då återkommer till frågan var jag trivts som bäst, var jag känt mig bekväm och hemma, då är det bland annat dessa situationer som dyker upp nästan direkt.
Nej, jag delar nog hellre en bit bröd med någon annan, än äter en hummer i min ensamhet.

För vad gör en bra måltid eller ett gott hem? Gemenskapen och tryggheten, delandet.
Det finns en vers i en psalm, Sv.Ps nr. 396:

Närhet, ljus, och ingen utanför,

en fattigmåltid, enkelt vin och bröd,

En kärleksfest med himmelskt överflöd

Matdags under Europamötet i Berlin.