Lantis eller stadsbo?

Jag har alltid tänkt mig att jag skulle vilja bo i en mindre eller halvstor stad. En stad där man har det mesta man behöver, olika urval av butiker och aktiviteter. Men ändå tillräckligt litet för att man ska kunna ha lite koll, gå på stan och känna igen en och annan människa. Men inte så litet att man vet allt om alla hela tiden. Lite anonymitet och sådär.
Sedan har jag inga problem med att bo i lägenhet, tvärtom. Hus med allt vad det innebär, jag vet inte om det skulle passa mig.
Sedan finns det ju en lantis i mig också. Nära naturen, kunna gå i skogen. Kunna gå omkring utomhus utan hus och människor och trafik överallt... Någonstans finns väll en naiv dröm om något slags kollektiv på en stor gård. Storfamilj och gemenskap, djur och natur.

Min mamma med familj bor ju som ni kanske vet på landet, en bit utanför Norrtälje. De har nyligen renoverat sitt sovrum, och det har blivit så fint!
Och när det ser ut såhär, ljust och mysigt, och våren spirar, ja, då vill jag egentligen bo på landet.

Nyrenoverat sovrum

Med den här utsikten rakt utanför sovrumsfönstret;
hästarna som äter lunch lite fridfullt mellan syrengrenarna...