Varför är det så få ungdomar?

Jag måste bara få lyfta lite tankar, denna gång om det här med ungdomar i kyrkan och då särskilt konfirmander.
Jag har tidigare skrivit och talat om vad jag anser om exempelvis koncept som Ung Psalm. Nu vill jag spinna vidare lite på det området.
När jag ifrågasätter varför man väljer att använda vissa sånger och psalmer (vilka ofta återfinns i Ung Psalm eller i Sv.Psalmbokens 700-tillägg) så brukar svaret bli "För att konfirmanderna gillar dem". Okej, bra, det kan jag köpa, på ett sätt. Men om man tänker efter ett varv till kan man fråga sig, varför gillar de dem? Kan det vara för att konfirmander, liksom de flesta andra människor, tycker om det som är bekant? Vilka sånger presenteras för konfirmanderna? Om man varje andakt väljer att sjunga "Ropa till Gud" och "Glory", och benämner dessa som ungdomssånger/psalmer, nog kommer konfirmanden fastna för dem. Lägger man till det faktum att många församlingar vill att konfirmanderna besöker "vanliga" gudstjänster, och konfirmanden inte alls känner igen sånger och psalmer, då är det inte så konstigt att dessa inte fastnar, och konfirmanden känner sig främmande i kyrkorummet under dessa gudstjänster. Att det sedan finns konfirmandledare som ganska tydligt, om än omedvetet, ger bilden av en gudstjänst som annorlunda och konstig, ovan och så vidare, stärker inte direkt konfirmandens känsla för gudstjänstfirande och deltagande i "de vanliga" församlingsgudstjänsterna. Tyvärr, måste jag säga, har jag alltför många gånger stött på konfirmandledare och medarbetare i kyrkor som uttryckt sig märkligt angående gudstjänstfirande, inför konfirmander och ungdomar. Uttryck som ibland nästan har låtit som om man försöker ursäkta sig själv för sin tro, eller ursäkta kyrkan för att man gör på visst sätt eller har vissa moment. Är det så konstigt att många konfirmander och unga blir tveksamma till kyrkan och gudstjänsten, om inte ens kyrkan (de som representerar den) själva tror på den?

En annan sak man brukar få höra (återigen angående musikval och liknande) är att musiken och texterna är mer anpassade för ungdomar, med motiveringen att text och musik är på en lite enklare och lättsammare nivå, och att detta skulle tilltala mer. Jag har två saker att säga om detta:
För det första så vill jag ifrågasätta påståendet att det skulle vara lättare och lättsammare. Jag tycker många gånger att det verkligen inte är så. Varken när det gäller text eller musik. Detta beror självklart på vilka sånger/psalmer man jämför. Men om man tar den omåttligt populära sången "Ropa till Gud". Är texten verkligen så lättsmält för någon som inte är insatt i kristen tro? Nja, jag skulle säga att den håller jämn nivå med många andra psalmer. Melodin då? Ärligt talat är den faktiskt inte så enkel den heller. Jag är inte så insatt i musik, så ni får ursäkta mitt dåliga musikspråk, men jag skulle säga att för någon som aldrig sjungit många av "ungdomspsalmerna" är melodierna rätt svåra, men många halvpauser och satser, höga och låga toner.. I många fall ska sångerna dessutom spelas på ett sätt där refrängen sjungs dubbla gånger, för att sedan sjungas igenom helt igen, sen kommer ett stick, och refrängen dubbelt igen, eller liknande. Det är inte alls enkelt! Men återigen, om man sjunger dessa alla andakter, på läger och träffar, men team som spelar och andra som redan kan dem, då fastnar de, och man lär sig att känna igen dem, och igenkänningen gör att man också gillar dem.
Alltså, sångerna och melodierna anser jag inte alls är särskilt mycket "lättare" jämfört med många "vanliga" psalmer, generellt.
Men jag är inte klar där. Det andra jag vill ta upp när det gäller att det ska vara lättare och anpassat, är frågan varför? Det stämmer att de flesta konfirmander och ungdomar idag har rätt dålig insyn och förkunskap när det gäller kyrka och tro. Innan skolreformen (var det på 60-talet?), var det vanligt med psalmsång, morgonbön och så vidare. Då kunde man dem, och man kunde sin kristendom, i alla fall hyfsat. Nu är det inte så längre.
Varför har vi konfirmandundervisning? För att ett av kyrkans uppdrag är just Undervisning. En viktig del av konfirmationen är undervisningen i kristen tro, och vad kyrkan är och står för. Bibeln och psalmboken är viktiga dokument som bör undervisas i. I psalmboken träder mycket av kyrkans teologi fram, och psalmer bör reflekteras över och användas i undervisningen. De förmedlar tro, tradition och teologi.
Ja, de kan vara lite svåra och konfirmanderna har ofta ingen större förkunskap, och kan tycka att det är svårt. Men ska vi  backa för allt som en konfirmand kan tycka är svårt, eller ska vi försöka närma oss det? För om vi ska ta vad vi tror är den "enkla" vägen, vart hamnar vi då? De flesta konfirmander tycker det här med Gud är svårt, ska vi sluta tala om Gud också?

Nu låter jag rätt bitter, men det är inte alls så (eller lite kanske), det är bara det att jag tycker mycket om kyrkan, och jag tror att den har mycket att ge, och erbjuda människor, om den bara vill. Det finns så mycket potential och möjligheter i vår kyrka, varför ska vi tvivla på oss själva, och begränsa oss?
Jag tror inte att vi får in människor i kyrkan genom att desperat göra om, förnya, förändra och anpassa oss helt. Jag tror att vi får människor att lita på kyrkan genom att vara genuina och äkta, och stå för vad vi är, i en värld där all är uppskruvat och ständigt förändras.
Och nej, jag menar inte att vi inte ska välkomna människor på ett sätt som passar dem, självklart måste det finnas flexibilitet, pedagogik och förändring. Med tradition menar jag inte att allt ska vara som det alltid har varit, det finns självklart tradition som är förlegad och sådant som vi måste skala av.
Men vi är förvaltare, och vad vi gör bör göras med eftertanke.

Det blev ett långt inlägg, och jag är inte helt klar än, mycket skulle jag kunna vidareutveckla och förklara närmare, men det här får räcka för denna gång.

Frid