Jag tänker påverka mina framtida barn

Tycker alltid att det är intressant med personer som är så måna om att göra klart för sin omgivning att deras barn minsann inte ska få påverkas åt något håll eftersom de ska få välja "heeelt fritt!" när de är stora nog. 

Det märkliga är att det är just dessa föräldrar som verkligen tycks påverka sina barn till trångsynthet och homogenitet. Kan vuxna människor verkligen vara så trångsynta?

Jag tycker, som jag nämnt i tidigare blogginlägg, att det är rätt självklart att den direkta omgivningen påverkar. 

Hur kan föräldrar säga saker som: "Jag klär min son i killkläder och ger honom killeksaker, men oooom han nu skuuullle vilja får han väll leka med dockor, eller oooom han nu vill ha en rosa tröja när han blir äldre skulle han få det. Men han vill ju bara leka med bilar och ha sina blåa kläder." Ja, det var ju konstigt. För ni har ju inte påverkat honom alls genom att bara erbjuda en sida av leksaks- och färgutbudet?

Eller som i det här med religiös påverkan. "Mina barn ska inte få vistas i kyrkor eller moskéer eller religiösa byggnader, eller träffa religiösa personer. Men hen får ju välja själv förståss!"

Jag för några år sedan

Nu ska jag vara lite kontroversiell, men när jag får barn tänker jag absolut påverka dem, så mycket jag bara kan. Jag tänker låta mina barn influeras av mina ideal och jag tänker låta dem höra mina åsikter. Jag tror ju på mina åsikter och min världsbild. En del av min uppfattning är att barn är egna individer, och individer behöver en bred input för att kunna fatta beslut och skapa sig en egen uppfattning om världen. Därför tänker jag låta mina framtida barn få tillgång till världen. Jag tänker låta dem möta olika typer av människor. Jag tänker ta med dem till kyrkan på söndagar, javisst, men jag tänker också låta dem besöka moskéer, synagogor och tempel, och berätta för dem om olika livsåskådningar. Jag tänker klä dem i kläder som jag tycker passar barn, och jag tänker låta bli kläder jag inte tycker om. Jag tänker prata med dem om ideal och vad utseende gör med hur vi uppfattas, när de är mogna för det och börjar ifrågasätta världen. För det kommer jag att uppmuntra, att de ifrågasätter och undersöker. 

Och jag kommer alltid, alltid att försöka påminna mig om att mina val, mina ord och handlingar, påverkar. Jag kommer göra misstag, och då ska jag försöka erkänna det.

Men jag kommer inte hyckla med att jag inte påverkar mina barn i deras uppfattning om världen.