Hittade bland annat detta i en forumtråd med titeln "Därför ska du ALDRIG(!) flytta till en studentkorridor
Jag bor ju, som många vet, i ett hus tillsammans med runt 20 andra personer. Och visst kan det ibland vara tufft, det handlar ju om att ge och ta. Man kan kanske inte alltid göra precis som man vill och skita i alla andra. Man lever ju tillsammans. Men på det stora hela skulle jag säga att det finns väldigt många bra saker med att bo tillsammans också, så därför tänkte jag försöka lyfta dessa.
1. Du behöver sällan vara ensam om du inte vill.
Kommentar: "Är det någon som är med på sällskapsspel?" (Hände senast igårkväll), "Filmkväll?", "Vill du ha en kopp te?", "Fika i salongen". När du kommer hem och möter någon hejar man, frågar kanske hur läget är. Lagar man mat och äter i köket droppar det ofta in folk, man snackar lite.
Man kan alltid spela lite Munchkin tillsammans |
Kommentar: "Shit, min mjölk är slut, kan jag låna en skvätt av dig?". Spika upp tavlor, släpa en soffa, låna böcker. Plugga tillsammans. Utbyte av idéer. Går något sönder, finns det kunniga personer några dörrar bort.
3. Det blir faktiskt mindre städning, typ.
Kommentar: Du har ditt rum, det kan du städa hur mycket/lite du vill. Utöver det finns en städordning. Toalettstädning några gånger per termin. Köksstädning ett par gånger per termin. Korridorr och övrigt var fjärde vecka, och då delar en grupp på ansvaret, så det kan betyda typ damsuga trappen eller städa tvättstugan. Det blir inte så mycket städning totalt. Och är det någon som missköter sig, så vet alla vart man ska gå och hur det ska hanteras.
4. Du utvecklas
Kommentar: Du lär dig att hantera konflikter, vilka diskussioner som är värda att ta och vilka som inte är det. Du får öva upp din ödmjukhet och tolerans, och får förståelse för att människor är olika.
Jag tycker om att leva nära andra. Det kanske kan förvåna lite, för jag är samtidigt en person med stort behov av egentid och ensamhet. Kanske är det just därför.
Jag tror att man mår bäst av båda delarna. Att leva sitt liv nära och tillsammans. Och då menar jag i vardagen, inte bara när man går ut och träffar kompisar, för då är man i en annan situation och roll, nej, jag menar just i vardagen, hemma. Att vara i närheten av människor där, och se dem i deras vardag, i deras hem.
Samtidigt behöver vi egentiden, självreflektionen, för att möta oss själva och bearbeta oss och våra intryck, förstå varandra.
Men att leva tillsammans kräver ömsesidig respekt. Det gäller oavsett om man bor i ett kollektiv, eller om man bor på vår jord över huvud taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar