Ja, vad ska man säga om detta?
För det första tycker jag att svaren i tråden känns upplyftande. De flesta tar nämligen avstånd från trådstarten och menar att det är väll inte så konstigt eller det är väll inte hela världen om en präst eller en man målar naglarna. Många är uppenbart ironiska "ÅH nej! Han är säkert BÖÖG! Skärpning TS".
Många berättar också om egna erfarenheter av normbrytande präster (långhåriga, homosexuella).
Det är bra att så många har fattat att präster inte nödvändigtvis är gamla torrbollar till män som står och predikar om synd och brinna i helvetet.
Men tyvärr finns det ju många som har en väldigt skev uppfattning gällande kyrkan. Jag hör ibland när jag har varit på tillexempel barndop att "Och prästen var ju så bra, inte alls stel och faktiskt riktigt trevlig och lättsam!"som om det är något att bli förvånad över, ett undantag. Förväntade man sig någon högtravande otrevlig typ?
Det är klart, många äldre kanske minns sin egen konfirmationsundervisning, för femtio år sedan då saker såg lite annorlunda ut. Men människor, det är dags att vakna. Det är 2013 nu, kyrkan ser faktiskt inte ut så längre. Vi har kvinnliga präster, vi har homosexuella präster. Vi har kvinnliga, homosexuella präster, till och med biskop! Vi har präster med dreads, präster med piercingar och tatueringar. Kort sagt, vi har präster som är som vilka andra som helst, vanliga människor.
Kyrkan är en plats för så mycket mer än vad många föreställer sig.
Hur ska vi göra för att bryta och motbevisa de gamla föreställningarna om vad kyrkan är och gör? Hur ska vi motverka okunskapen?
Det är en bra fråga! Att problematisera och skriva om det som du gör är ett sätt. En förening jag jobbade med innan, Sverige förenade hbtq-studenter hade ett projekt som hette Religion hjärta hbt, blev en bok bl.a. (gud är större). Just kombinationen troende/hbt-person skyggar många tillbaka inför - och visst, beror ju delvis på att det finns de inom kyrkan som tydligt tar avstånd från hbt-personer. Andra röster måste ta plats!!
SvaraRaderaJo, jag tror att mycket håller på att förändras, både när det gäller människors syn på kyrkan och kyrkans syn på sig själv. Förhoppningsvis blir människor mer medvetna om kyrkans bredd och mångfald ju mer den/vi visar oss ute bland människor. Tråkigt bara att så många fördomar finns kvar, och att de bekräftas av de bakåtsträvare som tyvärr också finns. Det är ju så att om många har starka fördomar, så kan man visa tio saker som pekar på motsatsen, men kommer det sedan en person som bekräftar fördomen blir det ändå "vad var det vi sa".
Radera