Drömmar

Ibland måste man få tillåta sig att måla upp vilda framtidsdrömmar, fast de kan tyckas ouppnåeliga och märkliga. Jag tror att det är bra att drömma och leka med sin fantasi. Det viktiga är bara att man är medveten om att detta är en dröm, det är inte verkligt här och nu. Det kan bli, men då krävs det hårt jobb, och man får inte sitta fast i sin utopiska dröm och glömma bort att uppskatta det man har och det som blir.
Jag har träffat personer som tycks helt låsta vid sin utopi och drömvärld, och som mår fruktansvärt dåligt för att de börjar inse att det bara är en dröm, som tycks glida längre och längre bort.
Men snälla, fortsätt att drömma, om er framtid, ert liv! Det är viktigt, och det håller igång en så att hjärnan inte fastnar. Det är drömmande människor som har förändrat världen. Kanske inte helt som de tänkte sig från början, men deras drömmar har lett någonstans, ofta dit de inte väntade sig att de skulle leda, för att de lyckades hålla sina drömmar öppna.
Börja drömma, och följ drömmarna, men var öppna och se vart de för er.
Tänk på Broder Roger, grundaren av Taizé. Han hade en dröm om en enkel kommunitet där några män levde i brödragemenskap. Han följde drömmen, och se vad Taizé har växt till nu, mer än drömmen någonsin tycktes ge utrymme för från början!

Jag tror att drömmar kräver mod. Man måste vara modig för att våga drömma. Man måste vara ännu modigare för att våga följa och jobba för sina drömmar. Men man är nog modigast om man vågar släppa sin dröm fri och låta den utvecklas över gränsen för det man trodde var möjligt.
Kanske lite som i evangelietexten som hörde till tredje årgångens läsningar i söndags på kyndelsmässodagen, om senapskornet som sås i jorden som ett av de minsta fröen, eller den lilla biten surdeg som bakas in i mjölet. Senapskornet blir till ett gigantiskt träd (vilket verkar helt orimligt, då det bara borde bli en liten buske) och surdegsbiten syrar hela degen (en gigantisk deg med de mått som anges, helt absurt!). I texten är detta en bild för hur det är med Himmelriket. Kan det vara så, att en del av våra drömmar, om de är av Gud, ges till oss i form av små frön eller surdegsbitar av drömmar. Vi måste så dem i vårt hjärta, arbeta in dem, vårdar och lever efter dem och med Guds hjälp växer de, inte enbart till vad vi föreställde oss, utan till gigantiska träd och bröd som räcker långt utanför oss själva.

Sluta inte drömma.