Släkten är värst? Nejdå!

Sommaren har varit lite hipp som happ, i alla fall när det kommer till bloggen. Men jag tänkte att jag skulle ta och uppdatera lite om helgens stora händelse, så får vi se om det blir lite mera ordentligt bloggande när hösten och vardagen sätter igång på allvar.

Så:
Vart fjärde år har vi en stor släktträff någonstans. Det är egentligen min morfars del av släkten, och alla "kusiner" från hans sida, och vi brukar bli över hundra personer.
Kusinerna är barnbarn till den kände samiska fotografen Nils Thomasson (googla så hittar ni de mest fantastiska bilder)
Förra året var vi i Danmark, året innan det i Åre, och året innan det i Mittådalen. I år var det Östersund som gällde.
Vi körde upp från Norrtälje tidigt på fredagsmorgonen. Egentligen hade vi tänk ta en bil, men med sju personer insåg vi att det skulle bli lite trångt i sex-sju timmar, så det fick bli två bilar. Jag tror att Adam snackade hela vägen, men med musik i  hörlurarna och en skön kudde var det inga problem för min del. Och ett par glasstopp höll humöret uppe.
Så kom vi fram, och checkade in i stugan där vi skulle bo. Adam, mamma och styvpappa i ett rum, Johan och Anders i ett rum, jag på soffan i vardagsrummet, och Carro på madrass på golvet.
Sedan var det bara att invänta alla.
Det är kul med de här träffarna. Att ses vart fjärde år är ganska lagom. Hade det varit varje eller vartannat år hade det inte känts lika speciellt, och uppslutningen hade troligtvis inte varit lika stor. Nu kommer släktingar från Norge, Danmark, Usa, och från alla olika håll i Sverige. Det är en stor händelse, och hela helgen ägnas åt detta.
Först välkomstträff på fredagen, med en renklämma (tunnbröd med bla renkött) och kaffe/te. Namnlappar och pressentation av tidsschema och program för helgen. Så lite fritid innan kvällsmaten (Renskav!).
Hälsa på alla, kända och okända människor. Vissa ansikten är mer bekanta än andra, och många nya småknoddar har tillkommit. Under fredagskvällen fanns gott om möjligheter att återknyta till varandra. Vad gör du nuförtiden? Vems barn är du? Vars ä ni fra då?
Så kom lördagen, och den mest fullspäckade dagen mer olika programpunkter. Frukost, och sedan ner till museet Jamtli, där det bjöds på föreläsningar om släktens historia, och då främst Nils Thomasson. En film, men också släktingar som minns. Huvudpersonen var farbror/morbror Lars, den enda från sin generation som fortfarande är i livet. Nils Thomasson var hans far, och han delade en hel del anekdoter och minnen om både sin far och mor.
Därefter var det en av kusinerna, Ingrid, som bedrivit lite släktforskning, som talade om släktens matriark, Lussi Lars, eller Lucia Larsdotter. En häftig kvinna på många sätt.
Så till kvällen var det dags för träffens höjdpunkt, den stora festmiddagen. Ren, naturligtvis, från de egna renarna, och massa annat gott. Och en underbar stämning, dans och musik. Jag gav väll upp vid tvåtiden på natten, och jag var bland de tidiga.
Så på söndagen var det dags för avfärd igen. Jag hann med en högmässa i Östersund, kyrknörd som jag är, innan vi åkte neråt landet igen.
Nu är det fyra år till nästa gång. Vart vi ska vara återstår att se. Det lutar mot Gotland eller Snåsa i Norge, men inget är vad jag vet bestämt än.
Avslutningsvis bjuder jag självklart på lite bilder:

Glasspaus! Jag smaskar på en Magnum

Titt på bilder från tidigare släktträff

Lillebror Anders och fosterssyster Carro lite trötta efter tidig morgon och lång bilresa

Lördagens lunch, varmrökt lax!

Föreläsningsdags

Lillebror hälsar på en annan nära släkting

Lillebror, styvpappa, mamma och styvbror

Dags för gruppfoto

Enbart kusinerna

Storebror André hälsar på en av träffens yngre deltagare

Och så en bild på söta Adam. Han gillar inte kroppskontakt,
men under bilresan hem när han trodde att jag sov
så höll han mig i handen för att själv försöka sova