Fastetid och förberedelser

Nu är det tre veckor kvar tills jag åker till Taizé. Om ganska exakt tre veckor har jag klivit av tåget och försöker hitta bussen. Jag försöker att skjuta upp resfebern så mycket som möjligt, och det känns faktiskt helt okej just nu. Vi får se hur det är om en vecka, eller om två veckor, då lär jag vara i upplösningstillstånd. Jag har ju som bekant lite resefobi...
Men jag har koll på läget nu känns det som. Laddar med att lyssna på bönerna från kommuniteten på hemsidan. Funderar också på hur man kan jobba med taizé i församlingen, har en del idéer.
Nu är det förresten fastetid, är det inte härligt? Jag gillar fastan, tycker exempelvis att det är mycket vackert med litanian som sjungs under högmässan hemma i församlingen, den är fantastisk!
Jag har ett litet fasteprojekt också. Jobbar med en bibeltext genom att återskapa en scen i lera. Har börjat med scenen där Jesus möter kvinnan vid Sykars källa, vi får se om jag hinner med något mer innan jag åker.

Fingeravtryck

Hur anar vi Gud? Var och när upplever vi Guds närvaro? I kyrkobyggnaden, i naturen vid havet eller i skogen, i mötet med våra medmänniskor?

Många säger att de kan känna av Gud när de är ute i naturen. I trädens kronor, i de väldiga bergen, i bäckar och blommor. Det är egentligen inte alls särskilt konstigt tycker jag. 

Har ni någon gång gjort en lerfigur, eller målat en teckning? Det är nästintill omöjligt att färdigställa ett verk utan att lämna märken efter sig, fingeravtryck. Så är det med det som Gud skapat också. Hela skapelsen är Guds, och rymmer Hans avtryck. Naturens väldighet, storhet och skönhet för lätt tankarna till något som är större än oss själva. Men det är inte bara i naturen som vi kan ana Guds närvaro. Eftersom allt är skapat av honom kan vi, om vi tillåter våra hjärtan att vara öppna, se hur Han är i allt runtomkring oss. Som när vi möter varandra, kan vi inte i den andres ögon ana en återspegling av Gud?

Även i det som är konstruerat av oss människor, de stora byggnaderna, alla prylar och system, innehåller Guds fingeravtryck, för som det står i början av Psaltarpsalm 24: "Jorden är Herrens med allt vad den rymmer, världen och alla som bor i den."

Snö och kyla...

Det har snöat massor idag, och igår också för den delen. Nu är det sådär mycket vinter. Jag vet inte, jag gillar inte riktigt snö. Det är någon slags hat kärlek. Visst är det vackert och mysigt, häftigt med landskapet som förändras och ljudet, ljuset.. Men det går inte att komma ifrån att mycket snö också blir mycket jobb. Särskilt som det är nu, när snön kombineras med kyla. Allt blir mycket osmidigare; att ta en hundpromenad, att sköta hästarna och stallet, att gå till bussen (och lita på att bussen kommer som den ska), och att hålla värmen när man ska ta sig mellan olika ställen, bara att gå mellan min lilla stuga in till stora huset är ett projekt.
Men vad gör man inte. Hundarna behöver ju sin timmespromenad på förmiddagen, och några turer till under dagen. Hästarna behöver få gå ut, och stallet måste mockas och fixas. Och visst är det, trots snön och kylan, ganska mysigt när man väl är ute, och kanske framförallt när man är klar..

Min hund Thea under morgonpromenaden idag 

Vi har ansvar för vissa saker, oavsett väder eller annat. Våra husdjur exempelvis. Hundarna behöver få sin dagliga dos motion och stimulans, och så länge de inte lider av att det är lite kallt (och det gör de inte, för de har utmärkt päls, fast min hund kanske ser lite lidande ut på bilden) så ska de få vad de behöver, nämligen en ordentlig promenad. 

..Och så här såg jag ut!

Imorgon hoppas jag att bussarna går som de ska. Då är det nämligen repetition inför den musikal som alla kyrkans barngrupper ska spela upp på söndag. Jag ska vara med och hjälpa till med vissa effekter och rekvisita...

"Följ mig"

Två ord som öppnar för en värld av möjligheter. Följ mig. Dessa ord talar till oss från evangeliet och hela bibeln. En uppmaning, ja eller nej? Och om vi svara ja, vad innebär det? Hur svarar vi ja, hur följer vi?
Vad betyder dessa två ord i mitt liv?