Att välja sina kritiker

Ibland kan det vara lite svårt det här med kritik. Kanske framförallt att bli kritiserad, och bedömd. Människor tycks ju så ofta ha åsikter om hur man ska bete sig, hur man ska se ut, vad man får och inte får säga och göra. Vem ska man lyssna på, och varför.
Jag vill vara en självständig person, som går den väg jag vill, och som inte bryr mig om tissel och tassel. Jag vill inte vara den som tar åt mig om någon säger att jag eller det jag gör inte duger. Och jag tycker inte att jag bör göra det. Samtidigt vill jag vara lyhörd för kritik, jag vill kunna utvecklas och få nya perspektiv på saker. Då behöver jag lyssna på vad människor säger, tycker och tänker om mig och om det jag gör.
Så vart ska man dra gränsen?
Jag försöker tänka att det handlar om vem som säger något, och varför.
För det första. Är personen som kommer med kritik en person jag litar på och känner? Är det en vän, som jag vet är ärlig och uppriktig med sina åsikter? I så fall kanske kritiken är mer värdefull.
Nu menar jag naturligtvis inte att man bara ska ta emot åsikter från människor som tycker likadant som du, eller som bara säger positiva saker för att de är vänner som inte vill stöta sig med dig. Nej, jag menar att om en person verkligen är en uppriktig person så vågar den säga sanningen. Av den anledningen kan det ibland vara bra att kanske inte gå till sin bästa kompis med sina funderingar kring exempelvis prestationer. Då kan en vän, kanske omedvetet, vara lite för partisk.
Jag hörde en intressant reflektion eller om det var en predikan kring det en gång. Det handlade om hur Josef, som blev såld som slav till Egypten, fick lov att uttolka Faraos dröm. Personen som predikade menade att egentligen var det inte Faraos dröm som var särskilt svårtolkad; sju feta kor blir uppätna av sju magra kor, sju feta ax blir uppätna av sju magra ax - och uttolkningen; Egypten kommer få sju år av goda år, följt av sju dåliga. Nej, det bör inte ha varit så svårt att lista ut för Faraos egna visa rådgivare. Men problemet låg kanske snarare i att ingen ville ge Farao en dålig nyhet, att svälten skulle förgöra Egypten och dess välfärd. Därför låtsades man inte förstå. Då kunde Josef, som redan var på botten, som inte hade något att förlora, som inte spelade på sitt eget anseende eller försökte vinna något för egen del, stiga fram och säga sanningen.
Och det är också en viktig sak när vi ska sålla bland åsikter och kritik; vad har den som kommenterar oss för uppsåt? Är det en person som vill vinna något för egen del, och använder oss som en bricka i ett spel? Är det en person som vill skada oss?
Kanske bör man också ta hänsyn till personens eget sammanhang. Personen kanske vill gott, tror sig hjälpa, men är fast i ett eget mönster utan att märka det. Som i genusdebatter, där motståndare hävdar att de minsann inte tagit skada av samhällsmönster, och kan inte se att de faktiskt är mitt uppe i ett.

Min poäng är: Lyssna absolut på kritik, ta åt dig och ta till dig. Men välj dina kritiker, var kritisk!