Att bli pålagd ansvar/skuld och åsikter som man inte har

Jag är med om det här ganska ofta. Skrämmande ofta till och med. Ni vet nog vad jag pratar om, nämligen när man träffar någon och personen får reda på att man är någonting, typ svensk, skåning, norrlänning, kristen, muslim, gay, feminist, eller whatever, och personen man träffar genast börjar ställa en tillsvars för massa saker som man egentligen inte känner att man har att göra med.
Som när någon får veta att jag är kristen. Det är inte helt ovanligt att det här med korståg och häxbränningar kommer upp. "Ja, ni kristna, ni åkte ju på korståg, och så brände ni kvinnor på bål också, jaja, det vet man ju.", så kan det låta. Jag vill bara göra klar en gång för alla, jag har aldrig varit involverad i korståg, det var nämligen flera hundra år sedan de var aktuella. Samma sak med häxprocesser, som var mest aktuella i slutet av 1600-talet. Jag vet inte hur det är med er, men för mig är det ganska länge sedan, jag var inte född, och jag tror inte att så många idag skulle stödja sådana företeelser. Ja, det är beklagligt att dåliga saker har förekommit, ja, kyrkan har gjort många fel, många gånger och på många sätt. Jag, som en del av dagens kyrka, är ledsen för detta, men sluta håll mig skyldig för det!
Blir för övrigt också irriterad när människor lägger på mig åsikter som jag inte har. Som: du som är kristen måste ju vara emot [abort, homosexualitet, sex före äktenskapet, alkohol] Nej! Sluta! Lägg inte åsikter i min mun, jag accepterar det inte! Vill du ha min åsikt, fråga, anta inte! Om du lägger svaren i m in mun innan jag ens har hunnit öppna den, är det meningslöst för oss att tala med varandra.

Det här med att bli pålagd ansvar för helt bisarra saker fick jag för övrigt erfara i julas, i Rom. Jag var huvudansvarig för transport-teamet, och hade bland annat en man som jag var boss över. Han hette Piotr och var från Polen.
Han hade en lång utläggning om att vi svenskar var ansvariga för allt som någonsin gått dåligt i Polen, eftersom vi invaderade dem på 1600-talet. Han menade att Polen aldrig återhämtade sig efter detta, och därifrån gick det bara utför, och han var mycket irriterad att vi i Sverige inte fick lära oss om detta i skolorna, hur hemska vi varit mot Polen, och så vidare.
Okej, jag fattar att det inte var så kul att bli invaderad, men det var över trehundra år sedan, kanske dags att släppa det nu? Det var som sagt stormaktstiden, hela Europa krigade, det var liksom vad man sysslade med. Man förde krig.
Jag är inte personligen ansvarig för att delar av ditt land inte är så bra som du skulle vilja. Faktiskt.

Vad som har hänt, har hänt.
Ibland måste man sluta älta det gamla,
 och se vad man har här och nu, och sikta framåt