Lindgren - Lejonhjärta - Jonathan - Jesus?

Astrid Lindgren är en person som de flesta, inklusive mig, har en särskild plats i hjärtat för.
Jag har en intressant bok med titeln "Astrid Lindgren och kristendomen". Astrid använde mycket symbolik i sina böcker, det är det ingen tvekan om. Kristendom, bibeln, Jesus, kyrka med mera, är inte sällsynta i många av hennes fantastiska sagor och berättelser.
En av mina favoritböcker (och även filmversionen) är utan tvekan Bröderna Lejonhjärta. Jag överdriver inte när jag säger att jag akn nästan varenda replik i hela filmen.
Det skrivs inte mycket om Lejonhjärta i ovan nämnda bok, mer än att det finns alldeles förmycket att skriva om, så jag tänkte att jag kunde reflektera lite. För det finns utan tvekan en hel del.
Jag förutsätter att berättelsen är relativt bekant men ger en sammanfattning för säkerhts skull:


Karl, alias Skorpan, är sjuk och vet att han ska dö snart. Han är rädd, och blir tröstad av sin storebror Jonathan, som är en mycket omtyckt pojke bland alla ungar i stan. Jonathan berättar för Skorpan om Nangijala, landet dit man kommer när man dör. Där är det lägereldarnas och sagornas tid, och man får vara med om äventyr från morgon till kväll.
Så en dag utbryter en brand. Jonathan tar Skorpan på ryggen och hoppar ut genom fönstret. Skorpan överlever men Jonathan dör. Just som Skorpan börjar tvivla på allt Jonathan har berättat om, kommer han i formen av en duva och besöker Skorpan, som straxt efter det dör, och vaknar upp i Nangijala.
I Nangijala pågår en kamp mellan det goda, med team-ledarna Maria, Orvar, Mattias och såklart Jonathan, och det onda, dvs Tengil plus medhjälpare, som också kontrollerar vidundret Katla.
Efter heroiska räddninguppdrag, mod och äventyr, står slutstriden, som tillsist enbart består av Jonathan mot Tengil, en strid som Jonathan vinner då han slår den svarta katlaluren ur Tengils händer. Jonathan och Skorpan går för att fjättra Katla i sin håla, men något går fel, och trots att Katla förgörs, blir Jonathan bränd av Katlas eld, och allt avslutas med att Jonathan och Skorpan återigen hoppar, men denna gång har Skopan Jonathan på ryggen.


Ju mer jag tänker på det, desto mer saker hittar jag. För är inte Jonathan en typ av Jesusfigur? Han är en förebild, omtyckt. Barnen hänger i hasorna på honom, och han ser och leker med dem. Favoriten är Skorpan, som kanske på något sätt får stå som symbol för jesusanhängare i alla tider, från de första lärjungarna fram till idag och de yttersta dagen.
Jonathan talar om vad som skall komma, för Skorpans del, och för sin egen. Man får inte riktigt veta om Jonathan berättar allt han vet, men det verkar inte så, för senare då de är i Nangijala säger han något i stil med "Men då visste jag inte att sagorna kunde vara så grymma". Det finns vissa likheter med hur mycket Jesus berättar. Jesus säger i Joh 15:15 "..därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader", och man kan ibland ställa sig samma fråga som man gör kring Jonathan; hur mycket visste Jesus?


När Jonathan dör smyger sig tvivlet på, kanske på samma sätt som för lärjungarna då Jesus togs ifrån dem. Men så kommer duvan. I kristen symbolik står duvan för Helig Ande. Då Jesus dog uppstod han visserligen, men sedan togs han åter bort från dem, men ersattes av Anden, hjälparen. Liksom Anden förändrar lärjungarna, förändras Skorpan av duvan. Filmrepliken är "Nej, jag är inte rädd längre".


Skorpan följer Jonathan, trots att Skorpan egentligen inte vet vad han ger sig in på. Det finns två likartade scener i boken. Den första är när Jonathan ger sig av från Ryttargården i Körsbärsdalen, och Skorpan tillslut beslutar sig för att följa efter, trots att det är så farligt, för han vill inte vara någon liten lort. Liksom alla Jesusanhängare, som lämnar sin säkerhet och trygghet för att följa Jesus, för att de känner att det är vad som är rätt.
I den andra scenen står Jonathan och Skorpan utanför ingången till Katlagrottan där Orvar sitter fängslad. Jonathan säger till Skorpan att det kommer dröja innan han kommer tillbaka. Skorpan svara "Om du går dit in, då följer jag med". Ett bibelställe fladdrar förbi för mitt inre, från Markus 10. Jesus är påväg med sina lärjungar till Jerusalem där han ska korsfästas. Ett par av lärjungarna frågar Jesus om de får sitta till höger och vänster om honom i hans rike. 
Jesus sade: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?" De svarade: "Ja, det kan vi." Jesus sade: "Den bägare som jag dricker skall ni få dricka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med.


En av de mest symboliska scenerna i Bröderna Lejonhjärta, är enligt mig slutstriden. "Stridens Dag. Befrielsens Dag!". De goda mot de onda.
I slutstriden kämpar alla tappert, Tengils soldater stupar en efter en, och segern verkar nära för de goda. Så får Orvar tag i flaggan och knäcker pinnen mitt i tu. "Segern är vår!". Men det är inte över än, för just som Tengils soldater verkar retirera, blåser Tengil i sin stridslur. Orvar och hans soldater bleknar, och Orvar tjuter: "Katla kommer! Tillbaka, Katla kommer!"
Jag ser Katla som en symbol för döden. Döden i sin urform, som inte skonar någon. Tengil, som är ondskans yttersta befäl, är den som kontrollerar döden. När Tengil blåser i sin lur, då lyder hon blint. 
Men så, när allt verkar förlorat, när odjuret verkar förgöra allt, då dyker Jonathan upp. På sin vita häst rider han mot Tengil. Jämför med Upp 6:2. 
och Tengil möter honom, men duellen slutar med att Jonathan slår Tengils lur ur händerna på honom. Luren som kontrollerar Katla. Se kopplingen till hur Jesus tar kontroll över döden, avväpnar ondskan.


Bröderna Lejonhjärta har alltid varit en favorit, och kommer nog alltid at vara det för mig. Det är spännande när man kan börja se symboliken i böcker och filmer, det ger en ny dimension. förmodligen finns det mycket mer att upptäcka, men det här är en smakbit.