Under det gångna året lärde jag känna en person vid namn Pia. Vi båda gick på Helsjön och kom bra överens. Pia är döv, eller i alla fall gravt hörselskadad. Jag tror hon hör ca 10% med hörselapparat, och läser läppar sjukt bra.
Pia talar teckenspråk, och lyckades lära många av oss, inklusive mig, litegrann. Många enstaka ord, men också hela meningar (jag kan exempelvis säga "Äta söta kor och får", jättenödvändigt).
Mycket av detta har jag faktiskt fått användning av under mitt sommarjobb med utvecklingsstörda, där flertalet av brukarna förstår bättre med tillämpat teckenstöd. Jag berättade detta för Pia när vi chattade lite tidigare, och hons svarade stencoolt ungefär: "Ja, se Gud planerar bra, så att vi träffades". Jag kan bara hålla med.
För att komma till saken. Jag fick också lära mig några av kyrktermer och sånt. Bland annat fick jag lära mig att tecknet församling och tecknet för familj är samma. Det är en tanke som tilltalar mig, församlingen och familj, församling som familj?
Vad blir församlingen för oss då, vilka dörrar öppnar det, vad gör det med oss? Det kan finnas mycket att hämta ur den tanken.
Jag tänker avsluta det här inlägget med det, och inte spinna vidare just nu, åtminstone inte i textform. Men fundera gärna, jag tror att det kan vara nyttigt.
Församlingen som familj...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar