Inte som du tror

Det händer att jag då och då tar en sväng förbi Uppsala domkyrka. Jag är så glad att jag numera bor i en stad där jag bara har ett par minuter till närmaste kyrka, jag uppskattar nämligen att ha ett rum som inbjuder till stillhet och som med sina symboler och sin rymd.
I domkyrkan finns möjlighet att sitta lite avsides, men visst kommer det in en hel del turister som vill se sig omkring. Ibland undrar jag vad folk tänker när de ser mig i kyrkan. Att det inte är vad de förväntar sig. För hur ser en "kyrkoperson" ut egentligen?
Jag är ju för det första blond och västerländsk. Ser ut som en "typisk svensk", eller något annat dumt. Man kanske inte föreställer sig att man går i kyrkan som vanlig västerlänning. Särskilt inte om man är en tjej i tjugoårsåldern. Och om det nu finns sådana så måste det ju vara ganska pryda och konservativa tjejer. Kanske inte som jag, med palestinasjalen virad kring halsen. Jag undrar om de blir lite förvånade, lite ställda? Uppfyller jag inte deras fördomar?

Ung. Svensk. Kristen. Feminist. Student. Storasyster.
Lillasyster. Dotter. Hundägare. Bloggare. Och allt detta, samtidigt,
men troligen inte som du tänkt dig.

Det är spännande det här med fördomar och föreställningar. De går inte att komma ifrån. Det är så vi måste fungera som människor, vi måste placera i fack och generalisera, för vi lever i en komplex värld, där vi matas med information som våra hjärnor måste bearbeta och smälta. På något sätt måste vi hantera detta, så vi lägger upp strategier och skapar kategorier. Fine.
Problemen uppstår när vi slutar omorganisera och möblera om när vi tar emot ny information och möter nya situationer. När vi glömmer bort att världen är komplex och innehåller mer än vad vi föreställer oss. När vi tror att vad vi först ser är det enda och sanna, det enda verkliga, och vägrar lyssna på något annat, vägrar ändra oss och avfärda våra tidigare bilder.
Jag älskar när jag får mina fördomar motbevisade, när jag får möta personer som inte är som jag tänkt mig att de ska vara.
Tyvärr möter jag många fördomar, och brist på kunskap och vilja att bli motbevisad. Det är tråkigt att det behöver vara så, att vi i ett samhälle som menar sig vara upplyst vägrar se längre än våra egna fördomar.