Det man hittar på psykologihyllan är nämligen tämligen många titlar av kategorin "självhjälpsböcker". Det är titlar som Slipp stressen, Organisera dig bättre, Slappna av, Mental träning, Mindfullness, Tio steg mot ett lyckligare liv, Bli din egen livscoach, Fånga dagen!, Oroa dig mindre, Bli en bättre människa..
Jag vet inte hur det är med er, men när jag ser några hyllmeter skrika detta åt mig, då blir jag inte direkt lugn och fridfull till sinnet. Tvärtom. Jag börjar spinna på högvarv. Kanske borde jag läsa om hur jag ska slappna av, är jag inte lite oavslappnad? Och stressa mindre, tänk om jag egentligen är jättestressad fast det inte märks? Organisera, ja det skulle nog behövas. Och om jag inte känner mig så stressad och spänd och fel och omentaltränad och olivscoachad då? Är det något fel på mig? Om det finns hyllmeter efter hyllmeter med dessa böcker, måste det ju finnas en efterfrågan. Det måste ju betyda att många människor är stressade och spända, osv. Då måste det ju vara en slags normal sak. Betyder det att jag är onormal som är ganska nöjd med vad jag håller på med, med vem jag är? Kanske är det något jag borde stressa upp mig över, min brist på stress, oro och missnöjdhet?
Nej. Vet ni vad? Jag tänker strunta i vad alla de där böckerna vill att jag ska tro. Jag tänker vägra göra mig till en person som inte är den jag är. Jag behöver inga böcker som talar om hur jag ska tro att jag kan bli bättre. Jag är redan Good enough! Så det så!
Haha, jag håller med, blir bara stressad av sådana böcker..
SvaraRaderaJag har precis hittat till din blogg och jag finner mig väldigt nyfiken. Jag har tänkt mycket på religion den senaste tiden, religion, andlighet och allmänt meningen med livet.. Lycka är kanske rätt ord, riktig lycka. Jag har i många år känt mig ganska vilsen, och kan därför kanske grubbla lite väl mycket på de "stora" frågorna. Men det är svårt att låta bli, ibland känner jag bara att det är så mycket som är "fel" i den här världen, och jag känner ibland inte att jag hör hemma. Med "fel" menar jag att människor lägger värde i sådant som jag inte ser något värde i, att vara "lyckad" t.ex, tjäna mycket pengar och vara populär och sådant.. Det känns inte viktigt för mig. Jag tror att det finns något större, något mer äkta om man ska uttrycka sig så. Äkta lycka, äkta kärlek osv..
Iaf, jag ber om ursäkt för att jag skriver mycket, men jag har faktiskt några frågor. Först och främst, vad läser du för något? Har du några planer på att bli präst eller något sånt? :)
När det kommer till kristendom är det en sak som jag har tänkt på, en sak som kanske "stör" mig lite och jag tänkte att du kanske kunde ge mig ett annat perspektiv på det hela. Nämligen att det känns som att kristendomen lägger mycket vikt på livet efter döden, snarare än livet här på jorden. Hur ser du på det? Jag tycker ju att det liv vi har här på jorden är av största vikt och vi bör göra det bästa av det. Leva livet så att säga, så gott vi kan. Vad tycker kristna om det? Är livet viktigt i sig, eller är det bara ett "test" för det liv efter döden? Vore intressant att höra! Du har en fin blogg :)
/Nina
Hej! Kul med en lång kommentar! :)
SvaraRaderaJag läser till präst. Har precis avslutat min första universitetstermin, så har en lång bit kvar (runt fem år ungefär), och jag är inte godkänd av stiftet/biskopen än. Men målet är att bli präst.
Jag kan också reagera på att mycket fokus ligger på livet efter döden ibland. Naturligtvis för att det är viktigt, livet efter döden är ju ytterst centralt och det som hela kristendomen bygger på, i och med Jesu uppståndelse. Men jag tror att kyrkan ibland missar målet lite, och det blir för kyrkobesökare lite som du säger, att det känns som om det bara talas om döden och livet efter detta. Personligen tror jag, och många med mig, att livet vi lever här på jorden är väldigt viktigt. Vi är satta här på jorden av en anledning, som förvaltare av den, och vi bör sträva efter att göra vår tid här så bra som möjligt, för skapelsen och för varandra. Livet på jorden, och jorden i sig, har vi ju fått av Gud, och vi bör ta hand om de gåvorna.
Tycker förresten att det är intressant vad du skriver, om lycka, att inte känna sig riktigt hemma. Jag känner också så ibland, och jag tror att de flesta gör det. Känslan av att det måste finnas något mer än detta ständiga konsumtionssamhället. Jag tror ju att det gör det.
/Martina