Att tala

Predika ständigt Evangelium, och om nödvändigt använd ord.
Detta, i lite olika varianter, brukar jag komma tillbaka till ibland i mina tankar. Jag har också hört lite olika om vem som först myntade detta; vissa säger kyrkofadern Augustinus, andra säger Franciskus av Assisi.
Jag vet inte om det spelar så jättestor roll, för det är lika bra oavsett.

Men nu är det så att jag faktiskt ska predika. I kyrkan. Det vill säga predika med ord. Det blir min första mera riktiga predikan i min hemkyrka. Jag har tidigare hållit någon kortare reflektion på ett ungdomsläger under en gudstjänst, och jag har lett andakter där jag reflekterat över saker, men det här känns lita annorlunda när det är hemma.

Funderar på vad jag ska tala om. De enda instruktioner jag har fått är följande: "Våga-vara-ung-och-troende.och-varför-det-är-viktigt.för-mig-och-det-är-inget-jag-skäms-för". Ja, okej, det är ju lätt att få ihop någonting av, något som ska vara sant, bra och intressant för många människor. 

Men jag antar att det alltid är utmaningen när man ska tala om vad som helst inför en grupp. Det är bara att sätta igång och börja fundera.