Det har blivit lite dåligt med blogginlägg senaste tiden, vilket nog beror på en kombination av för mycket jobb och för lite sömn och fritid. Sådana förutsättningar gynnar inte bloggskrivandet.
Men detta innebär inte att det har varit brist på funderingar, tankar och utläggningar i mitt huvud. Tvärtom, med många långa bussturer, väntan på jobb och bussar, och ställtider, har jag haft mycket tid för mentala promenader.
Jag har alltid haft lätt för att roa mig själv, fantasi och kreativitet är något jag alltid har haft nära till, en gåva jag tackar ödmjukast för. Jag blir sällan rastlös, vilket gör att det inte är ett stort problem för mig att vänta. Dessutom har jag lätt för att slappna av och sova på exempelvis bussar, eller på nya platser. Jag tror att det var Karin Boye som skrev i sin dikt I Rörelse: ”På ställen där man sover blott en gång blir sömnen trygg och drömmen full av sång”. Jag känner igen mig i det.
Att jag har lätt för att sova i bilar, på bussar, tåg och flygplan, tror jag har att göra med att jag inte behöver ha någon direkt kontroll över vad som händer. Min lillebror är otroligt flygrädd och tycker att det är extremt obehagligt att flyga. Han kan inte heller sova i bilar eller liknande. När jag frågade honom varför svarade han att främsta orsaken var att ha inte hade kontroll. Han kunde inte kontrollera planet, eller biltrafiken, eller tåget, och därför kunde han inte slappna av.
Jag har ett annat perspektiv, nämligen att just för att jag inte har kontroll, kan jag släppa allt och överlåta det åt den som faktiskt ska ha kontroll. Det måste handla om att våga känna tillit, tro att jag inte behöver bära något som jag inte klarar av.
Samma tillit måste vi också hitta i Gud. Tron på att det jag inte klarar av att kontrollera själv, det ordnar Gud på bästa sätt.
För om jag kan lita på att planets pilot kan flyga mig säkert från en plats till en annan, trots att hon/han bara är en människa som också har fel och brister, då måste jag väll kunna lita på att Gud, som är hela alltets ”pilot”, men som inte är en människa med fel och brister, ska kunna föra mig hela vägen säkert?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar