Pusselbitar

Jag har funnit tre ord som jag på något sätt har format en slags livshållning kring. Tänkte att jag skulle dela dem med er, och förklara lite hur jag tänker.  Allt som skrivs är som vanligt mina egna tankar och tolkningar, och håller ni inte med så är det okej.

Det ord ni får idag är Pusselbitar.

Pusselbitar kan ha flera bottnar. För det första så kan de stå för vilka vi är. Man skulle kunna säga att varje människa är lite som ett pussel i sig själv. Vi består av många bitar formade av olika erfarenheter, vår historia, människor omkring oss och saker vi har lärt oss. På det sättet kan ordet pusselbitar stå för det som har varit, dåtid.

Kanske några nu tycker att dåtid är ett negativt laddat ord. Man ska inte leva i det förgångna, se för mycket bakåt eller tänka att det var bättre förr. Nej, det kanske stämmer.

Men det vi har bakom oss är också det vi har med oss. Det vi är uppbyggda av. Att förstå att vår bakgrund påverkar och formar vilka vi är och vad vi gör tror jag kan vara viktigt. Ser vi på vår historia kan det hjälpa oss att inse varför vi reagerar som vi gör.



En av mina tatueringar



Om vi förstår det, kan vi också använda oss av det i nya situationer, på två sätt. Vi kan ta våra erfarenheter och applicera på den nya situationen för att lösa ett dilemma eller problem. Empirisk kunskapstillämpning med andra ord. På samma sätt kan vi, om vi fårstår oss på oss själva, också undvika att bara göra saker på rutin, och därmed riskera att fatta fel beslut just för att vi inte fattar något beslut. Är man medveten om hur man reagerar på saker och varför, kan man också bryta mönster som inte fungerar.

Den andra aspekten av ordet pusselbitar är det större perspektivet. Om vi alla är massor av små pusselbitar, så kan man säga att världsalltet är det stora pusslet som vi alla är del av. Våra många pusselbitar har en liten plats i det stora hela. Detta synsätt ger dels en tröst för mig som individ. Jag har en plats, jag tillhör, jag finns, jag behövs för att göra bilden komplett. För alla som lägger pussel vet ju hur irriterande det är om någon eller några bitar saknas, och pusslet inte kan färdigställas.

Det är också en påminnelse när vi möter andra. Deras pusselbitar behövs också, av samma anledning.

I mötet med andra kan bilden av pusselbitar också fungera på ytterligare ett sätt, nämligen insikten om att alla pusselbitar inte matchar med varandra. Och det är kanske okej. Vi vet ju hur det är att träffa en människa som man inte alls klickar med och förstår sig på. Om vi få bär bilden av pusslet med oss kanske vi kan försöka lite till. För om vi består av massor av bitar, kanske i alla fall några av dem matchar. Låt oss då fokusera på dem, och vara ödmjuka inför att de bitar jag inte gillar hos den andre personen, förmodligen passar in någon annanstans. Då behöver jag inte heller ha dåligt samvete för att jag inte tycker om allt hos en person. Jag kan låta en del små irritationsmoment, småsaker och negationer bara passera. Vi behöver kunna sålla så ibland.

Så detta ord är vad jag vill ge er idag. Pusselbitar. Tack.