Idag har vi på Sv.Kyrkans Grundkurs (SKG), haft besök av en av prästerna som jobbar kring rekryteringen av präster i Göteborgs stift. Han pratade bland annat lite om vad det faktiskt innebär att vara präst, vad som ingår i vigningslöftena, och vad som är prästens uppdrag. Sedan berättade han också lite mer om själva utbildningen, vad som kan krävas för att bli antagen och så vidare.
Eftersom jag har funderingar åt prästhållet för egen del, lyssnade jag med intresse. Visst verkar en del saker lite småläskiga. Intervjuer och antagningskonferenser, mycket pluggande i ämnen som exempelvis språk, för att inte tala om utmaningarna som ligger i själva ämbetet, om man nu klarar sig så långt!
Samtidigt känner jag mig inte helt avskräckt. Jag kan bäva lite när jag tänker på allt detta som kanske ligger framför mig, men det får mig inte att (för att koppla till början av inlägget) plocka fram suddet. Jo, jag vill fortfarande bli präst. Varför? Det är så svårt att sätta ord på. Det är något med att tjäna, leda och förvalta. Möta medmänniskor och vara till tjänst i olika skeden av livet, leda gudstjänster och förrättningar, vara en länk i kyrkan med allt vad det innebär i möten mellan tradition och nya influenser, och ha en roll med Gud i centrum...
Men som sagt, jag skriver med blyertspenna, så får vi se om det ska suddas och ändras, eller om mina planer fylls i med bläck så småningom.
Just nu är jag på Helsjöns folkhögskola. Jag börjar här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar