Vi lever i väntans tider. Snart är kyrkoåret till ända, och vi går in i adventstiden. I advent väntar vi på julen, och det fanastiska undret att Jesus, Guds son och Gud själv, låter sig födas som människa bland oss.
Advent är en förberedelsetid, men hur förbereder man sig då? Bön, meditation, fasta, eftertanke och reflektion kanske? Det är några lite mera andliga sätt. De flesta av oss förbereder oss på julen rent konkret, man byter gardiner, julpyntar, funderar på vilka man ska skicka julkort till, vad man ska ge bort och vad man ska önska sig. I min familj handlar mycket av julförberedelserna om logistik, vem ska vara vart? Inte så konstigt med tanke på att vår familj består av fosterbarn, helsyskon, styvsyskon osv. Det är ett väldigt stök med vem som ska till viken förälder, vems helg var det i år, och liknande. Den stilla väntan och fokuset försvinner lätt i julstressen.
Mitt sätt att förbereda mig, att leva i adventstiden, är att lägga det andliga i något praktiskt, och i något som jag tycker är roligt. Därför har jag igår införskaffat mig lite lera från Panduro. Målet är att göra en julkrubba, men egentligen är det inte så mycket det färdiga resultatet som är viktigt, utan vägen dit.
För mig är skapandet ett utmärkt sätt att fördjupa mig och få en närmare relation till vad jag håller på med. På köpet så lär jag mig massor, eftersom jag vill göra saker grundligt. Idag började jag med att göra en Josef-figur. När jag formar figuren med mina händer kommer jag nära gestalten. Jag måste bestämma mig för vilken kroppsställning han ska ha, var han ska titta, hur hans kläder ska se ut. Allt detta gör att jag måste fundera kring Josef. Vem var han, hur var han som person, hur kände han sig där i stallet, när han såg ned på babypojken Jesus i krubban? Sedan de praktiska sakerna, vilka kläder bar en man på den tiden i det området? Frisyr, skägg? Och så finns det en tradition att fördjupa sig i; färger, bar Josef en grön mantel, eller en lila, eller var den gulbrun? Till min hjälp har jag Google, diverse böcker som jag hela tiden springer och kollar i, samt en del bilder och ikoner som jag sneglar på.
Vi har olika sätt att ta till oss saker. För mig ligger skapandet nära tillhands, andra måste skriva ner eller läsa, och en del måste höra.
I skolan sitter jag bredvid en kvinna som alltid tar noggranna anteckningar på vartenda ord som läraren säger. Om hon missar något viskar hon stressat till mig och ber om upprepning. Problemet är att jag inte alls fungerar på samma sätt, så jag kan sällan ge henne ordagrant svar.
Om någon bläddrar i mitt anteckningsblock hittar man visserligen text, men det är mest korta meningar eller ord. Annars hittar man klotter. Många kanske tror att jag är o fokuserad när jag ritar bilder istället för att föra anteckningar, men så är det inte riktigt. Klotter är mitt sätt att minnas, skapandet hjälper mig.
Jag skulle ha svårare att minnas profeten Hesekiel (han som åt upp skriftrullar och påstod att de smakade sött som honung eller något sånt..) om jag inte kladdat ner denna under en lektion:
Så, nu när advent nalkas, fundera över hur dina förberedelser inför mystiken kan få uttryck.
Allt gott mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar