torsdag 11 augusti 2011

Ljudet av en tyst skog

Jag har nog aldrig varit rädd för mörker. Aldrig sådär riktigt mörkrädd som många är. Tvärtom kan jag snarare njuta av att gå en promenad mitt i natten. Under en period i gymnasiet hade jag en vana att ta med min hund, som inte behöver koppel, på en promenad ungefär en halvtimme kring midnatt. Nu är det tyvärr inte möjligt längre, eftersom min hund har blivit lite för gammal och inte hör så bra längre, vilket gör att jag inte kan ropa på henne om det kommer en bil eller så.
Men promenader ensam, och särskilt på kvällen eller natten, är fortfarande betydelsefulla. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Kanske har det att göra med hur annorlunda perspektivet blir när det är mörkt. Under dagen använder vi människor mest vår syn. När vi inte kan det finns det plats för de andra sinnena att träda fram. Därför hör vi andra ljud än vanligtvis, känner nya dofter. Vi börjar röra oss annorlunda, inte bara för att vi måste vara försiktigare eftersom vi inte ser, utan också för att vi blir känsligare för hur marken känns under oss. Vi kan till och med märka att luften smakar på ett nytt sätt.
Det är en märklig upplevelse.
För mig är det ett sätt att slappna av, rensa hjärnan. Lite som meditation eller tyst bön. Något som jag ibland behöver mycket av, eftersom jag ibland har återkommande perioder med sömnsvårigheter och mardrömmar.
Promenader över huvudtaget är ett bra sätt att få lite egen tid. Och det är något i rörelsen som skapar i oss. Det är ingenting nytt. Rörelse är centralt i många andliga övningar och traditioner. Inom judendomen är det vanligt att man under bön gungar fram och tillbaka, och i flera religioner har andliga vallfärder, pilgrimsresor, varit vanliga och är än idag, liksom radband, då man ständigt rullar pärlor mellan fingrarna medan man ber. Man ser ett tydligt mönster, där rörelsen är återkommande.
För mig är promenaderna, dagtid som nattetid, nästintill heliga. Om jag utan förvarning blir störd kan jag bli väldigt irriterad för en lång tid framöver.
Så det kanske är någonting att pröva. Fler promenader åt folket, eller något sådant.

1 kommentar:

  1. Rent psykologiskt är oftast brist på motion en orsak till depression, när man rör på sig blir man gladare och piggare, men vafan vi är ju djur :)

    SvaraRadera