En blick på Taizé

Satt och fixade naglarna och lyssnade på musik från Taizé, och kände mig plötsligt sugen på att dela lite av min vår- och sommarupplevelse. Så här kommer ett axplock av den!

Jag anlände till Taizé vid åttatiden en kall och regnig söndagskväll i mitten av mars, efter flyg- tåg- och bussresa. På bussen den sista biten stötte jag på ett par tjejer, den ena från Nederländerna och den andra från USA/England, som skulle till samma ställe.
Det var kolmörkt då vi anlände, och vi fick lämna våra tunga ryggsäckar i ett hörn av La Morada (ett av husen där man kan få koll på praktiska saker) där en varm brasa brann. Sedan skyndade vi oss till kyrkan.
Det var intressant första veckan. Jag har bara varit i Taizé på sommaren tidigare, då det varit några tusen besökare. Nu var vi i mars under min vecka på fältet, kanske drygt hundra personer. Eftersom det fortfarande var ganska kallt så åt vi i en av salarna, vi fick till och med sitta vid bord!

Fält-veckan, vi äter mat inomhus, och vid bord!

Bibelintroduktionen under min fältvecka leddes av broder Francis, och handlade bland annat om skapelsen, Kain och Abel, och den förlorade sonen.

Sedan blev jag då Permanent, det vill säga volontär, och fick flytta in i N'Toumi. 

Att leva tillsammans, alla dessa tjejer (nåja, när jag flyttade in var vi inte ens tjugo, men senare var vi närmare sextio!) är någonting förunderligt. Att det går och är möjligt. Från olika länder och kulturer. Personer som inte ens med nödvändighet har språkkunskaper för att tala med varandra alla gånger. Och ändå ska man dela allt, sovrum, måltider, arbete, erfarenheter. Det fungerar, oftast oerhört bra. Simple commonlife, det är möjligt. Allt man har som är någorlunda privat, är sin säng och sitt skåp. Annars sover man tillsammans i fyrabäddsrum, med två dubbelsängar, två garderober, ett litet bord och en stol.

Varje dag, utom söndagar, var det uppstigning och oftast morgonbön som stod först på programmet (förutsatt att man inte hade något jobb innan morgonbönen), och efter det frukost. Efter frukost arbete. Det finns en mängd arbetsuppgifter i Taizé som många som bara är där en vecka lätt missar. Cadole tillexempel, vilket innebär ytterst praktiska uppgifter, oftast utomhus, som att resa tält, lägga ut råttgift, rensa avloppsrör, tvätta tältdukar... Eller städjobb av diverse slag, damsuga och städa toaletter i El Abiodh, ta hand om all disk på olika ställen, jobba med trädgårdsarbete, samla sopor. You name it. Volontärerna fixar det mesta.

Att leva tillsammans:

När jag flyttade in i N'Toumi var det jag från Sverige, Clara från USA och Sietske från Nederländerna.
Här är våra böcker samlade!

Min säng nederst. Detta var i princip det enda "egna" området som fanns.

Tandkräm från Korea!

Fira svensk midsommar. Av personerna på bilden är en svensk, resterande är från
USA, Kanada, Tyskland, Kroatien och Sydafrika! 

Att umgås på kvällarna kan vara kul, med gitarrspel och sång i Namaste, vår möteslokal

Efter hårt jobb är det skönt med en powernap!

Att arbeta:

Förebereda de nya sångböckerna:
Tejpa, knyta snöra, tejap. Sjutusen böcker.

Efter en påskvecka måste någon ta hand om alla filtar.

Trädgårdsarbete med Miao från Kina!

Utrustning som  kan behövas i Cadole

Diska, diska, diska..

Någon måste också ansvara för de vuxna som kommer till Taizé,
och organisera måltider bland annat

Ett annat Cadolejobb, fixa lampor! John jobbar och  Johanna.. Håller stegen?

Det finns mindre roliga jobb också...

Eller så kan man jobba i Oyak, där det finns goda grejer att köpa

Vince rensar avlopprör

Någon måste också ta hand om matrester och disk, ibland från bröder
som har sina familjer på besök och äter med den. I detta fall br. Benoît.

Så, fler bilder kommer kanske såsmåningom, och fler detaljer om min vistelse! 

Härliga helg

Ja, nu är helgen snart slut igen då. Väldigt vad de passerar fort ibland, nu är det ju till och med vintertid!

I fredags skrev jag tenta. Det gick väll sådär. Första frågan kändes riktigt bra, angående reformjudendomens  framväxt och kopplingar till sionismen, inga större problem. Men sedan gick det utför, och på frågorna om hinduismen och buddhismen låg jag över bordet och hade gett upp. 

Men den efterföljande middagen/pubhänget efteråt var trevligt!

Under lördagen anordnades Cross Over-festivalen i Norrtälje, och sv.Kyrkan var på plats och hjälpte till, bland annat genom monter och barnteater under dagen. Jag fick lite spontant rycka in och spela björn i teatern, vilket var superkul!

På kvällen spelade dels en del lokala band, men huvuddragplåstret var bandet Dead by April. Fullt med folk och riktigt roligt var det iallafall!

Idag har jag mest slappat. Sedan fick jag ett infall och bakade cupcakes! Jag gjorde ett par olika sorter, först en banan och choklad cupcake, och sedan en lime. De blev supergoda, och som ni kan se, rätt fina också!

Existentiella frågor, verklighet idag

Ibland är det lätt att få känslan av att religion och tro, andliga och existentiella frågor och funderingar, inte är så viktiga för människor i dagens Sverige. Och skulle de dyka upp är det i samband med stora livshändelser och kriser, som sjukdom och död eller något sådant. Eller, om man som jag, går på teologen och faktiskt pluggar sådant. Men resten, alla "vanliga" människor, de tänker nog inte på sådant kan tyckas. Särskilt inte om de är av den yngre generationen, särskilt inte om de är barn eller yngre ungdomar. Särskilt inte om de är killar, etiskt svenska och från någon slags medelklass. Det är lätt att tänka så.
Därför är det befriande att ibland få exempel på motsatsen. Häromdagen när jag satt på bussen på väg hem efter en lång skoldag, då två killar i tolvårsåldern klev på, och jag fick nöjet att höra följande konversation:

Kille 1: "Du kan inte på allvar mena att du tror på Gud?"
Kille 2: "Jo, eller, jag vet ju inte, men jag tror att jag tror."
Kille 1: "Jag tror inte på nått sånt."
Kille 2: "Det är bara för att du inte vågat tänka efter."

Det är så härligt att höra att det pågår samtal som dessa ute i vår vardagsvärld, när många påstår att religion är något som är på utdöende. Frågan är, hur gör vi rum för dessa samtal? När exempelvis skolan är så extremt, förlåt uttrycket, skitnödiga när det gäller allt som har med religion att göra, och varje liten droppe av något som eventuellt skulle kunna påverka eleverna på ett eller annat sätt när det gäller religion (skolavslutning i kyrka, yoga på idrotten..) får skolan att springa runt i cirklar av panik?
Finns det naturligt utrymme för barns existentiella funderingar idag?

Student och ekonomi

Jag har gått från att ha hyfsat bra med pengar, med tanke på omständigheterna, till att bli betydligt fattigare. Anledningen stavas MacBook pro. Det var en grymt bra affär, om än lite spontant och kanske inte vid helt rätt läge. Men å andra sidan, när är det rätt läge?
Det var nämligen så att för ett par dagar sedan när vi satt ett gäng i studentköket på teologen, dök en kurskamrat upp och frågade om någon var intresserad av att köpa hennes MacBook, lite över en månad gammal. Vid snabb affär 6 tusen. Jag har varit i behov av en ny laptop att använda till skolan och så, en dator med lite kvalité, och har funderat på en mac, men tänkt att jag egentligen inte har råd, och att jag nog kan klara mig med min lite äldre och klumpiga ett tag till, kanske kan få pengar till jul, osv. Men det blev så att jag tog chansen, så nu är jag betydligt fattigare, men har en schysst dator.
Sen så ska jag ju flytta också, och måste börja tänka på hyra och mat, något som jag varit befriad från den senaste tiden. Som om det inte var nog måste jag snart fixa flygbiljetter till Rom, så snart jag får klara besked, resan verkar rätt eventuell just nu, men jag hoppas innerligt att allt går som det ska.
Jag skulle behöva en ny mobil också. Och eftersom studentevent som kräver snyggare klädsel dyker upp då och då bör jag införskaffa något dylikt, en finare klänning eller så.
Varför verkar alla utgifter plötsligt komma på en gång? Jag som inte heller har något studielån denna termin, utan bara bidrag och pengar som jag sparat sedan tidigare.
Nåja, det är knappast kris, och jag r egentligen inte särskilt orolig alls.  Det löser sig på något sätt.

Dessa jägare..

För er som inte har koll på det, så är älgjakten i full gång. Jag har egentligen inget emot älgjakt, för jag tycker om älgkött och det måste ju komma någonstans ifrån.
Men att gå vägen från bussen och hem, och tvingas passera tre av dessa jägare, en i ett jakttorn precis vid vägen, och ytterligare två precis vid vägkanten, det känns inte helt bekvämt. Att jag dessutom får arga blickar från dessa jägare för att jag pratar i mobilen när jag passerar, är inte okej!
Ett tips till er som tycker det är kul att jaga, håll er ute i den faktiska skogen, där älgen finns, men inga människor, och inte vid vägkanten, där det passerar människor, men inga älgar.
Grr..

Äntligen tillbaka i bloggvärlden!

Så, efter över ett halvår är jag åter i bloggvärlden! När jag lämnade bloggen senast var det för att resa till Taizé i Frankrike. Ja, så blev det, jag tog mig hela vägen fram, med bil, flyg, buss, tåg, och slutligen buss igen. Och det blev att jag stannade till mitten av augusti. Jag tänker inte redogöra för alla fem månader, i alla fall inte just nu, men det lär komma hintar och små inblickar i mitt taizéliv allt eftersom. nu nöjer jag mig med att säga att det var fantastiskt på många sätt, jag har lärt mig mycket, utmaningar, skratt, tårar, kramar, samtal på alla nivåer, bön, sång, bibel, jobb..

Men så kom augusti, och det var dags att ta bussen hem till Sverige igen. Vad har hänt sedan dess? Jo, en hel del faktiskt!
För det första så lyckades jag komma in på Uppsala Universitet, kandidatprogrammet i religionsvetenskap. Nu är jag alltså ytterligare ett steg påväg. Vad jag inte lyckades med till en början var att hitta bostad, så jag har fått bo kvar hemma med familjen. Detta har dock löst sig nu, och om några veckor får jag tillträde till ett litet men charmigt studentrum i ett riktigt trevligt hus.
Studierna i övrigt går rätt bra, skrev min första tenta i ämnet "Meningsskapande i det mångkulturella samhället" nyligen, och hoppas och ber för att jag blir godkänd. nu är jag inne på delkursen "Religionshistoria", vilket också är roligt och intressant. Så det är mycket på gång, med nya bekantskaper, nya miljöer och nya kunskaper.
Jag har även hunnit med en tur till Helsingfors med anledning av ett Taizémöte där över en helg, vilket var fantastiskt kul, fick möjlighet att återse några vänner, såväl svenska som lettiska och rysska, och flera andra. Det var också fantastiskt att få samlas och be tillsammans igen internationellt och över samfunds och traditionsgränserna, protestanter, katoliker och ortodoxa. Det fanns även en mycket bra och intressant workshop som jag och min goda taizévän Johanna gick på, där repressentanter från olika kyrkor samtalade om ekumenik. Vi var lite oroliga för att det skulle bli mer av en paneldebatt med monologer om höga teoretiska teologiska resonemang, men det blev faktiskt inte så, utan mer av ett samtal, och många av oss ungdomar som närvarade fick komma till tals. Tyvärr tog helgen slut alltför fort.

Taket i Helsingfors domkyrka, med ljusbilder av bl.a. taizékorset

Annat roligt är också på gång. I augusti flyttade det äldsta av våra fosterbarn, Michelle, för att börja på folkhögskola och bli vuxen och sådant. Förra veckan fick familjen besök av en liten kille som heter Adam. Han är 11 år och ska förmodligen bli det nya fosterbarnet hos oss. Vi har renoverat lite, Caroline har fått ett nytt och större rum, och Adam kommer att få överta hennes gamla (det rum som faktiskt också var mitt för länge sedan). Dessutom ska föräldrarna renovera sovrummet på övervåningen och flytta dit. I slutändan är det väll planer på nytt kök, vardagsrum, badrum, osv, men det ligger lite längre fram.

Så, nu är ni lite uppdaterade, och bloggen är officiellt återuppstånden, Halleluja!