Många säger att de kan känna av Gud när de är ute i naturen. I trädens kronor, i de väldiga bergen, i bäckar och blommor. Det är egentligen inte alls särskilt konstigt tycker jag.
Har ni någon gång gjort en lerfigur, eller målat en teckning? Det är nästintill omöjligt att färdigställa ett verk utan att lämna märken efter sig, fingeravtryck. Så är det med det som Gud skapat också. Hela skapelsen är Guds, och rymmer Hans avtryck. Naturens väldighet, storhet och skönhet för lätt tankarna till något som är större än oss själva. Men det är inte bara i naturen som vi kan ana Guds närvaro. Eftersom allt är skapat av honom kan vi, om vi tillåter våra hjärtan att vara öppna, se hur Han är i allt runtomkring oss. Som när vi möter varandra, kan vi inte i den andres ögon ana en återspegling av Gud?
Även i det som är konstruerat av oss människor, de stora byggnaderna, alla prylar och system, innehåller Guds fingeravtryck, för som det står i början av Psaltarpsalm 24: "Jorden är Herrens med allt vad den rymmer, världen och alla som bor i den."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar