Praktiskt tips - Andaktskitt

Jag har en ganska bra och konkret grej jag vill dela med mig av, nämligen mitt lilla andaktskitt, som jag brukar ta med mig ibland när jag är ute och reser eller så. Några av mina vänner har ibland lite skämtsamt kallat den min själsliga/andliga första-hjälpenlåda, vilket kanske är sant.

Men faktum är att man med små medel kan skapa sig ett rum för bön och andakt, antingen själv eller i grupp, och symboler kan vara navändbara.

Den har ändrat innehåll till viss del genom åren, men för tillfället ser den ut såhär:

Jag fick en helt vanlig, tråkig och grå necessär från min pappa för en väldigt massa år sedan, då han reste mycket i jobbet. Den fick ligga i en byrå ganska länge, innan jag kom på att det kunde bli ett bra andaktskitt. Den ser rätt skabb ut, med diverse fläckar. Bland annat har den varit insmetat med yoghurt som läckt ut i ryggan, och spritpennekorset har flutit ut då det attackerats av vatten och liknande,men har klarat sitt syfte bra, för sakerna i har aldrig tagit skada. 

Inuti finns två fack, ett lite större och ett lite mindre. I det större passar min lilla bibel perfekt. Har ni inte en bibel i litet format, typ denna eller motsvarande, så rekommenderar jag att man försöker skaffa en. Perfekt att ta med sig i väskan, väger inte lika mycket som en vanlig och tar inte lika mycket plats. Det finns även biblar i samma format som enbart innehåller Nya Testamentet eller NT och Psaltaren, exempelvis de biblar som Gideoniterna delar ut. Dessa är också bra, men vad jag gillar med just den bibel jag har är att det är hela bibeln, inklusive apokryferna. Detta kan vara bra om man hamnar i samtal om bibeln med kristna från andra riktningar, där apokryferna används mer.

I det andra facket har jag lite småprylar som kan vara navändbara:

1. Ett litet skrivblock stl. A6(?) och en penna (som "råkat" följa med från IKEA). 

I det kan man anteckna böner, sånger och liknande som man vill använda sig av.

2. En ikon. Just denna har jag fått av en av mina ryska vänner och den föreställer Abrahams tre besökare, men kallas också för treenighetsikonen.

3. Ett radband

4. En tändare och ett litet ljus. Ljuset är jag väldigt glad för. Hittade det i en liten märklig butik i Gamla stan, Stockholm. Det som är så bra är att det dels är litet, doftar gott, men framförallt att det är som en liten dosa med ett lock man kan stänga, vilket förhindrar att det går sönder och smular stearin i hela facket.

Tidigare har mitt andaktskitt också innehållit föremål som Frälsarkransen och Lilla Pilgrimsboken, och ett tag byttes alla föremål ut mot en psalmbok i samma storlek som bibeln. Men just nu ser det ut såhär, vilket jag är rätt nöjd med för tillfället. Naturligtvis kan man lägga i vad man vill, och vad man känner att man har användning för. 

Släkten är värst? Nejdå!

Sommaren har varit lite hipp som happ, i alla fall när det kommer till bloggen. Men jag tänkte att jag skulle ta och uppdatera lite om helgens stora händelse, så får vi se om det blir lite mera ordentligt bloggande när hösten och vardagen sätter igång på allvar.

Så:
Vart fjärde år har vi en stor släktträff någonstans. Det är egentligen min morfars del av släkten, och alla "kusiner" från hans sida, och vi brukar bli över hundra personer.
Kusinerna är barnbarn till den kände samiska fotografen Nils Thomasson (googla så hittar ni de mest fantastiska bilder)
Förra året var vi i Danmark, året innan det i Åre, och året innan det i Mittådalen. I år var det Östersund som gällde.
Vi körde upp från Norrtälje tidigt på fredagsmorgonen. Egentligen hade vi tänk ta en bil, men med sju personer insåg vi att det skulle bli lite trångt i sex-sju timmar, så det fick bli två bilar. Jag tror att Adam snackade hela vägen, men med musik i  hörlurarna och en skön kudde var det inga problem för min del. Och ett par glasstopp höll humöret uppe.
Så kom vi fram, och checkade in i stugan där vi skulle bo. Adam, mamma och styvpappa i ett rum, Johan och Anders i ett rum, jag på soffan i vardagsrummet, och Carro på madrass på golvet.
Sedan var det bara att invänta alla.
Det är kul med de här träffarna. Att ses vart fjärde år är ganska lagom. Hade det varit varje eller vartannat år hade det inte känts lika speciellt, och uppslutningen hade troligtvis inte varit lika stor. Nu kommer släktingar från Norge, Danmark, Usa, och från alla olika håll i Sverige. Det är en stor händelse, och hela helgen ägnas åt detta.
Först välkomstträff på fredagen, med en renklämma (tunnbröd med bla renkött) och kaffe/te. Namnlappar och pressentation av tidsschema och program för helgen. Så lite fritid innan kvällsmaten (Renskav!).
Hälsa på alla, kända och okända människor. Vissa ansikten är mer bekanta än andra, och många nya småknoddar har tillkommit. Under fredagskvällen fanns gott om möjligheter att återknyta till varandra. Vad gör du nuförtiden? Vems barn är du? Vars ä ni fra då?
Så kom lördagen, och den mest fullspäckade dagen mer olika programpunkter. Frukost, och sedan ner till museet Jamtli, där det bjöds på föreläsningar om släktens historia, och då främst Nils Thomasson. En film, men också släktingar som minns. Huvudpersonen var farbror/morbror Lars, den enda från sin generation som fortfarande är i livet. Nils Thomasson var hans far, och han delade en hel del anekdoter och minnen om både sin far och mor.
Därefter var det en av kusinerna, Ingrid, som bedrivit lite släktforskning, som talade om släktens matriark, Lussi Lars, eller Lucia Larsdotter. En häftig kvinna på många sätt.
Så till kvällen var det dags för träffens höjdpunkt, den stora festmiddagen. Ren, naturligtvis, från de egna renarna, och massa annat gott. Och en underbar stämning, dans och musik. Jag gav väll upp vid tvåtiden på natten, och jag var bland de tidiga.
Så på söndagen var det dags för avfärd igen. Jag hann med en högmässa i Östersund, kyrknörd som jag är, innan vi åkte neråt landet igen.
Nu är det fyra år till nästa gång. Vart vi ska vara återstår att se. Det lutar mot Gotland eller Snåsa i Norge, men inget är vad jag vet bestämt än.
Avslutningsvis bjuder jag självklart på lite bilder:

Glasspaus! Jag smaskar på en Magnum

Titt på bilder från tidigare släktträff

Lillebror Anders och fosterssyster Carro lite trötta efter tidig morgon och lång bilresa

Lördagens lunch, varmrökt lax!

Föreläsningsdags

Lillebror hälsar på en annan nära släkting

Lillebror, styvpappa, mamma och styvbror

Dags för gruppfoto

Enbart kusinerna

Storebror André hälsar på en av träffens yngre deltagare

Och så en bild på söta Adam. Han gillar inte kroppskontakt,
men under bilresan hem när han trodde att jag sov
så höll han mig i handen för att själv försöka sova

Katt vs halsduk

Om man ska gå ut, men känner att man vill skydda nacke och axlar lite extra, kanske från kyla eller vind, vad ska man då välja? Katt, eller halsduk/liknande plagg?

Låt oss titta på fördelarna resp. nackdelarna med att välja katten:

Fördelar:

1. Konstant och jämn värme. Katten håller en temp på 38-39°. Den blir inte svalare om det är kallt, och inte varmare om det är varmt.*

2. Självhäftande! Man slipper krångel med knappar, knytningar, dragkedjor, dra-över-huvudet. Katten håller sig kvar av sig själv!

3. Nackmassage! Ett konstant spinnande, trampande och buffande ger en skön massage.

4. Utseendet - Hur coolt är det inte med en katt på axlarna?

Nackdelar:

1. Förlustrisken. Katter är ganska så självständiga varelser - vill den inte ligga kvar, så gör den inte det.

2. Icke allergivänlig. Pälsdjursallergiker är i de flesta fall känsliga för katter. Pga detta kan katter inte heller medföras överallt.

3. Ljud - Spinnandet och jamandets baksida, om man inte gillar detta.

4. Klor. Aj.

* - förutsatt att man inte är ute väldigt länge i extremtemperaturer...